Tre år, två månader och tre veckor i Taipei och Taiwan. Mycket har hänt, mycket har jag lärt mig och många fantastiska människor har jag träffat.

Nu är det över, nu återstår minnen, lärdomar och underbara vänner. Jag är lyckligt lottad som haft den här tiden.

Nu tar också denna blogg slut. Den handlade om mitt liv som svensk i Taipei och om mina öden och äventyr där. Att fortsätta den i Sverige blir fel. Kanske startar jag en annan blog, typ http://lyxhustru.ridderstolpe.nu, kanske slutar jag skriva på nätet. Den som lever får se. Den här kommer dock att ligga kvar och jag ska dessutom ta mig i kragen och lägga upp alla bilderna någonstans. Om inte här så på en liknande site.

Tack till alla som följt mig under åren. Nu kan vi enklare ses även irl.

Sista dagen idag. Jag har lyckats halla den ganska lugn. Posten var just har och hamtade tre kartonger, jag ska dit om en stund. Ikvall ska S laga middag for nagra vanner och vi ska bara ta det lugnt. Imorgon tar vi en brunch pa VVG innan jag aker och sa kommer M och hamtar vid fyratiden.

Klockan sju kom LC och hamtade upp mig. De var klara och redo att aka, LC, hans fru och en svager som chauffor. Vi styrde kosan soderut mot Puli, Taiwans mittpunkt.

Forsta stoppet pa resan - forutom nagra smastopp for att kissa, forstas - var en svampodling. Jag hade speciellt bett om detta, da jag tycker det ar lite roligt. De odlade shiitake under svarta presenningar. Intressant att se dem vaxa dar, i sma runda plastpasar med flisat tra i. Vi fick en ordentlig genomgang och sedan en mycket god lunch med svamp i alla ratterna.

Agaren var mycket trevlig och guidade oss upp till epicentret for jordbavningen 1999, Taiwans varsta hittills. Forst sag vi det sneda huset, ett hus som stod kvar nastan helt intakt, men som fatt berget 300 m narmare fonstret och som nu stod i 45 graders vinkel. Jag blev alldeles yr av att ga dar, hela marken var sned, men det var inte som en backe utan kanslan var fel. Manga upplevde det, sa var guide.

Vi fortsatte upp till 'explosion point' och sag den enorma forodelsen. Det var dar de tva kontinentalplattorna faktiskt gatt emot varandra och flyttat ett berg 300 meter. Han som bodde dar hade fatt sitt hus totalt raserat, och hans uthus flyttat 300 meter. Det var svart att forsta krafterna, trots att jag stod dar och tittade. Kameran gick varm.

Nasta punkt pa resan var lite mer odramatisk. Ett spritmuseum. Mycket roliga saker att se pa, gamla spritkarl och en utstallning av etiketter.

Taiwans geografiska mittpunkt ar i Puli, sa den tittade vi ocksa pa. En stalpinne utmarkte platsen. Fru Z kopte sockerror att gnaga pa istallet.

Sedan gick farden till Sun Moon Lake, en av Taiwans storsta turistattraktioner. For en svensk ar det... en sjo. Vackert, javisst, men det ar Malaren ocksa. Templen och hotellen runtomkring ser man dock inte i Sverige.

Vi gick ner pa en liten trabrygga och at picknick och tittade pa faglarna som flog omkring. Mycket mysigt!

Nasta anhalt runt Sun Moon Lake var de nio grodorna. Nio stengrodor star ovanpa varandra och visar hur hogt vattenstandet ar. Idag sag vi fem grodor, vilket alltsa betydde att vattnet var ganska hogt.

Nu var det dags for middag! Svamparna hade sedan lange forsvunnit ur magen och den frukt vi at pa picknicken var inte tillrackligt. LC sa "Idag tanker jag inte fraga vad du gillar att ata, idag ater vi taiwanesiskt!" och jag var nojd med det. Vi vindlade oss till en liten restaurang i bergen dar man at fantastisk mat. Betelnotsblomma, vildsvinskott, sotpotatisblast, alla taiwanesiska specialiteter.

Vi var hemma, efter en lang bilfard igen, vid elvatiden. Pa fredag kommer LC med en CD med alla bilderna. Han ar proffsfotograf.

Min tid har i Taiwan börjar gå mot sitt slut. Idag lämnade jag över nyckeln till lägenheten till nästa hyresgäst. Han var överlycklig över en så fin lägenhet, och jag var lite sorgsen över att min tid var slut.

Nu bor jag hos S och trivs ganska bra med det. Slut på att knata i trappor i tid och otid, och istället behöva be vakterna öppna hissen. Motionen får jag varje morgon i swimmingpoolen. Jag börjar få in crawlingen snart.

Avskedsmiddagarna duggar tätt. Igår var det med jobbet och idag med mina underbara bokklubbsdamer. Ett tips för er som gillar böcker och som gillar att umgås: starta en läsecirkel. De tre mest trägna besökarna har blivit mina nära vänner och ett fantastiskt fönster in i den taiwanesiska världen. Vi hade en otroligt bra kväll idag igen och jag fick fina gåvor att ta med mig hem och minnas dem med.

Imorgon är det fest i Tienmu, tack och lov inte för mig, utan jag är bara med som vanlig gäst. Skönt! Nästa vecka är det massor av folk som vill träffas för sista gången, så jag kommer att ha en hektisk ledig vecka. Sista veckan i Taiwan. För den har gången.

Det kom en journalist till kontoret idag, som det gör då och då. Hennes tidning vill åka till Sverige och göra reportage. Vi pratade en stund och kom överens om en del saker som vi ska försöka få igenom. Så säger hon ”En kollega till mig, när jag jobbade på China Times, var i Sverige en gång för många år sen.” Jasså, svarade jag, var det K W-L? Hon stirrade på mig och undrade hur 17 jag visste det. ”Det var jag som guidade henne runt”, sa jag.

Hon trodde nog inte på mig, så hon spelade ut sitt trumfkort: ”Har du en sigillring?" och jag fick visa upp släktringen. Hon stirrade på mig och sa "Och jag som tänkte att jag skulle fråga dig hur jag fick tag på den där tjejen som kände K, och så sitter du här framför mig!"

Jag fick telefonnumret till K, som jag tänkt på så ofta under de här tre åren men inte vetat hur jag skulle få tag på. Alla gamla visitkort var borta, och det var ju faktiskt tio år sen jag träffade henne. Jag ringde på en gång.

- Wei?
- Hej, är det fröken K?
- Ja, det är jag. (trött och håglöst)
- Jag ringer från STC Taipei...
- Jaha? (uppmärksamt och intresserat)
- Jag heter Inger...
SKRIIIIIK i andra ändan. Hon kom ihåg mig.

Vi ska ses i nästa vecka på en kaffe. Sista veckan i Taiwan. K var med i samma grupp som LC, som tittade upp på kontoret i april och som jag ska ut och titta på svampar med i nästa vecka. .

Var hos onda doktorn idag igen. Han tryckte mig i ryggen, hårt. Tanten som stod bredvid sa, efter avslutad behandling (på mig) "Jag lider med henne!" eller, direktöversatt "Jag har ont åt henne." Det tackar vi för. Det gör så ont att jag blir kräkfärdig. Men det hjälper ju...

Förra veckan när jag var där låg tantens dotter, tanten och jag på en rad och fick behandling. Alla tre fick den avskyvärda morteln i ryggen. När han kom till mig sa han "Nu ska vi se vem som tål mest, kineser eller västerlänningar!" Jag förlorade.

När jag så fick fotbehandling satt tanten och tittade på. Medan man får behandling är det minst 15 andra personer i rummet som tittar på (och lider med en...). Hon sade "Det där har jag också haft. Så fick jag diarré och gick ner fem kilo, då gick det över. Säg åt henne att hon ska gå ner i vikt så blir det bättre!" Doktorn tyckte att han inte skulle säga det utan att hon kunde säga det själv.

Så när vi åkte ner i hissen talade hon om för mig att jag skulle gå ner lite i vikt, då skulle det bli mycket bättre. Och så skulle jag ta varma fotbad, fyra gånger om dagen. När jag protesterade sa hon "Okej, två gånger om dagen då. En gång på morgonen och en gång på kvällen!"

Så det kan gå. Idag när Christian och jag pratade på Skype började hans telefon låta konstigt. När han gick och tittade på den stod det "Bröllopsdag" så vi sa grattis till varandra.

När man har tre bröllopsdagar att hålla reda på (varje år) så blir det så ibland. Och det är ju en av fördelarna med att ha flera bröllopsdagar - glömmer man en så kommer det snart en ny!

Anette åkte just ut till flygplatsen. Hon dök upp i fredags, för att hjälpa mig att packa. Det gjorde hon med besked. Otroligt noggrann med att fylla det minsta lilla hål i varje kartong - och till slut blev det sju stora kartonger och tre små bokkartonger på sammanlagt nästan 200 kg! Ofattbart att lite kläder, böcker och grejor kan väga så mycket. Och då har jag redan skickat 60 kg.

Nu börjar det bli tomt i lägenheten, men mycket återstår. Jag hade annonserat om Öppet hus för försäljning idag men ingen kom... Dock hade jag bara ändrat i min gamla annons, jag ska sätta in en ny imorgon med nytt datum - nästa lördag - och dessutom annonsera på taiwanesiska Yahoo. Så hoppas jag att jag blir av med de sista grejorna. Annars får jag gå till begagnat-gatan och se vad de kan erbjuda.

Var på en fantastisk spelning på the Living Room i lördags. Corbett och hans Retrosexuals spelade och hade sällskap av en trombonist som var otroligt duktig. Sen tog de upp en rappare på scenen, som pratade strunt till tonerna av 60-talsfunk med trombon och saxofon. Keisha kom upp och gjorde en bejublad sång - vilken sångröst! - och sen fick de upp en klarinettist från publiken också. Otroligt drag och väldigt, väldigt roligt.

Som tack för den här spelningen och flera andra bjöd jag hela bandet på en turkisk peppar-shot. Den var de inte beredda på!

Roligast var Tiff. Hon hjälpte till och serverade men sa att hon skulle gå vid tolv.

"Ah, like Cinderella?" frågade jag.
"Yeah, at 12 I'll turn into a pumpkin!" svarade hon glatt. Och jag sa att det vill jag gärna se, så jag stannar nog tills dess, jag också!

PS. Idag har jag namnsdag. Synd att man inte firar det i Taiwan.

Idag har jag faktiskt en "dejt". Jag och Christian träffade en av de nya repparna på en mottagning för ett par månader sen - han var alldeles färsk till stan. Alltså har han inte hittat så mycket umgänge än, så han ringer mig då och då. Otroligt trevlig och har haft ett intressant liv. Har representerat sitt land i NATO, FN och som ambassadör till en hel massa olika länder under sin karriär.

Han är dessutom jazzfantast och spelar själv, så jag har lovat att jag ska introducera The Living Room till honom, och det ska vi alltså göra ikväll. Först blir det middag på trevliga L'Olivier och sen blir det Corbett för hela slanten.

Men jag ska inte ta med mig kameran ikväll. Förra gången Corbett spelade visade Christian de fina bilderna han tagit för Irene som sa "Thanks. I have a gazillion pictures of my husband, looking like a frog, sucking on a saxophone." Så jag tror inte hon vill ha fler.