Vi var och drog ut visdomständer igår igen. Tre, sammanlagt. Två på Christian och en på mig. När han drog övertanden på Christian fick han med lite ben också. Undertanden fick slås sönder i två delar, som förra gången. Christian var något spak på kvällen. Tills bedövningen släppte, då var det inte roligt längre. Tabletterna vi fått var löjliga, de verkade i fem minuter. Det var inte mycket annat att göra än att sätta på sig skorna och gå ner till det nattöppna apoteket om hörnan.

"Jo, min man har dragit ut tänder och behöver något mer smärtstillande än det här." sa jag och visade upp den lilla vita påsen med några gula tabletter i, som vi fått på det andra apoteket om hörnan. Inget namn på tabletterna och receptet hade jag inte kvar. Tack vare mitt minne och deras tablettkunskaper kunde vi lista ut vad det var. Och få annan medicin. När jag ändå var där fick jag muskelavslappnande och svullnadsnedsättande också.

Hela tiden kommenterade de min kinesiska. När de fick höra att jag var från Sverige var det en som sa att han hade en kompis som pluggat i Sverige och just kommit hem. "Jag ringer honom!" och så gjorde han det. De andra två fortsatte med utfrågningen. Så säger han som talar i telefon "Han känner dig!" och naturligtvis hade personen i fråga varit här på intervju för uppehållstillstånd. Jag hade ingen aning om vem det var - klockan var halv tolv och jag skulle bara ha medicin!

Sista frågan fick jag be honom upprepa. Jag trodde jag hört fel. Men nej, han sa faktiskt "Hur gamla är barnen?". När jag svarade att vi inte hade några såg han förvånad ut och sa "Jobba på!" "Jag går på en gång" svarade jag.

Flavor är något så ovanligt som en svensk restaurang i Taipei! Ola och Stephanie öppnade för ca en månad sedan. De har en italiensk grundmeny och en svensk "Dagens" varje dag. Vi var där igår och fick tomat- och räksoppa, kallskuret och sedan schnitzel till varmrätt. Efterrätten var jordgubbar med lättvispad grädde men eftersom CnC älskar äppelpaj beställde vi två såna också. Allt för en spottstyver!

Rekommenderas till alla utlandssvenskar som saknar riktig svensk husmanskost. Ring Ola två dagar i förväg och beställ din favoritmat. Han fixar det mesta.

De hade också midsommarparty i fredags och kommer att se till att det firas kräftskiva, ålagille (om intresse finns), mårten gås, lucia och alla andra skojiga svenska mathögtider här i Taipei.

Flavor
Sanmin Road, Lane 107, nr. 8-3
Tel: 2769 1971
flavor*snabella*asia*punkt*com

Thaimassage är att lägga sig ner och slappna av medan någon annan gör yoga med min kropp.

Lillebror och jag stod i hissen och pratade svenska. Lillebror är ju etnisk kines, men äkta göteborgare. Hissen var knökfull, som vanligt och när vi når markplan vänder sig killen som står framför Lillebror om och säger, på kinesiska "Vilken bra engelska du pratar!" och Lillebror reagerar med den svenska reptilhjärnan och svarar på samma språk "Det är inte engelska!" varpå naturligtvis hela hissen skrattar.

Han som kommenterat tappade ju ansiktet totalt och blev väldigt generad "Du kunde väl gett mig lite ansikte, var du tvungen att säga sådär?".

Det fick mig att tänka på hur annorlunda Lillebror och andra svenskkineser blir behandlade här, jämfört med hur jag och andra etniska utlänningar som talar kinesiska behandlas. Mandarin är inte Lillebrors modersmål utan han låter som om han kommer från Hongkong när han pratar. Kantonesisk brytning.

Han får alltså kommentarer om hur bra hans engelska eller svenska är, medan jag får kommenterar om hur fantastisk min kinesiska är, så fort jag öppnar munnen. Jag har också gräddfil in nästan överallt, vilket inte han har, eftersom han ser ut som alla andra. Men han är ju inte som alla andra, det är han i Sverige. Där alla tror att han inte förstår ett jota ...

Christian var hos tandis igår för att dra ut visdomständer. När han skickades upp på övervåningen för röntgen kom Doktor Lin och sa till mig "Ojoj. Det kommer bli svårt att dra ut tänder på din man. Sen måste jag nog hem och vila mig."

Jag satt med ryggen till men vände mig om då och då. Det samlades fler och fler människor kring Christian. Jag såg hur Dr. Lin tog fram verktygsväskan och valde bland verktygen. Plötsligt kom en sköterska utspringande i väntrummet. Hon gick till en större verktygslåda och kom tillbaka med en ... hammare.

Sen var det nästan klart. De hade fått slå sönder den ena tanden i två delar för att få ut den. Han ska på återbesök imorgon.

Idag fick jag höra att vår vän D inte klarat kampen mot hjärnblödningarna. Hon blev hastigt sämre och igår somnade hon in. Hon som klarat sig så länge, som trotsat alla samhällets regler och fördomar och haft mängder av vänner som stöttat på alla sätt. Kroppen orkade inte kämpa längre.

Det regnar. Det vräker ner. Fullkomligt öser ner. I lördags var jag ute i den värsta skuren (som varade i ca två timmar) och var som en dränkt katt när jag klev av cykeln. Vid sista övergångsstället, där det inte fanns något tak att gömma sig under, kom en liten dam och höll barmhärtigt nog sitt paraply över mig. Inte för att det hjälpte men det var ju trevligt att inte ha regnet i ansiktet en stund.

På södra delen av ön har de svåra översvämningar. Vädersidan har en intressant nederbördskarta under "Precipitation" där man kan loopa de senaste sex timmarnas nederbörd.

Det är på väg hit nu och Mayor Ma säger att det inte är risk för översvämningskatastrofer förrän det kommer mer än 70 mm regn under en timme. Det låter ju tryggt. Christians pappa klagade över sina 25 mm på ett dygn igår.

Häpp. Det var tur att vi ätit först, på Olas och Stephanies restaurang Flavor! Den första restaurangen i stan som serverar svensk mat! Vi tog dock lasagne men avslutade med en fantastisk skånsk äppelkaka. Till och med kaffet smakade svenskt.

De har kämpat och jobbat i många månader för att öppna sin restaurang och nu har de lyckats. Ett otroligt mysigt krypin i ett bra område. Ola lagar mat och handlar, Steph serverar och svärmor diskar och fixar. På kvällarna kommer storasyster och blandar drinkar. Ett riktigt familjeföretag! Vi håller tummarna för att det ska gå bra!

Vi åkte ju sen vidare till Fifis där vi hittade J, mitt i det kanadensiska sällskapets ölkväll. Vi motstod kanadensarnas lockrop och lyckades även slita våra norska och danska vänner ur de rödvita klorna. Åtta pers blev vi och vi hade väldigt skoj! Bland annat drack vi "provrör". Intressant. Vattenmelon och vodka, serverat i 25 stycken provrör. Sen var vi tvungna att spela om det sista röret och jag vann.

J2 hävdade att han kände till en bar som serverade otroligt goda drinkar som hette Josh, så vi åkte dit. Otroligt var ordet men något så äckligt har jag aldrig smakat tidigare! Öl, en massa sprit som brändes av och ett glas midori längst ner. Det var fruktansvärt vedervärdigt! Vi mobbade honom ordentligt och bara för det var han ju tvungen att dricka upp sin.

När vi skulle gå var jag tvungen att hämta hans chef. J2 stod nämligen på alla fyra på marken med fyra välmenande skandinaver runt omkring sig. Det ska väl erkännas att vi andra inte var helt stadiga på fötterna heller ...

Tre flyg avgick från CKS imorse. Ett vid åttatiden med en svensk på. Ett vid tio, till Tokyo, med en lagom bakfull dansk och samtidigt ett till Hongkong/Peking med norskan. Jag avundades dem INTE när jag vaknade vid tolvtiden imorse!

Det var Girls' night out igår. D hade råkat ta fel dag - hon fick ramaskrin tillbaka när hon skickat ut mailet. Imorse var det nämligen drakbåtsrace i vilket D var en liten men dock viktig kugge...

Det hindrade oss inte från att äta gott och dricka mohitos igår på Fifis, ett av de nya och trendigare ställena i stan. Vi välkomnades av en vacker irländska i aftonklänning, bara en sån sak!

Jag gick hem i modest tid, vid elva. När jag kom ut på gatan och skulle få en taxi var det en man som kom springande mot mig. J!

Hans flickvän har nyligen flyttat till Japan och när man ringer honom får man låten "I miss you babe" i örat. Han säger att han ska springa omkring på alla Taipeis barer nu när han är gräsänkling och jag brukar säga att vi kommer att ses sen när Christian åkt, eftersom jag också kommer trösta mig på barerna då. Men vi sågs innan dess!

Så ikväll blir det Fifis igen. J skulle dit för att kolla in stället - kunde han ta sina svenska leverantörer dit eller inte...

Internet är himla bra! En gammal god vän hade googlat på mig och hittat mig här i Taiwan. Och han är på väg hit, i juli! Vad roligt det ska bli att träffas igen, det var nog säkert nästan åtta år sen sist.

Tråkigare är dock att min lilla laptop verkar ha dött. I den hade jag ju bara de senaste tre årens mailkonversationer med vänner över hela världen. Och alla mailadresser. Så ni (ingen nämnd, ingen glömd...) som läser här och vet med er att ni brukar maila till inger*kanelbulle*ridderstolpe*punkt*nu får gärna skicka ett litet mail till den adressen. Så jag kan samla ihop min digra adressbunt igen.

En art jag trodde var utrotad - den klassiska Luxdammsugarförsäljaren - kom försiktigt intrippande på kontoret idag. Oscar hade ringt efter honom för att se om vi kunde uppgradera vår urgamla dammsugare.

Om sanningen ska fram så köpte vi faktiskt en ny dammsugare för lite mer än ett år sen. Den höll i en månad, sen var den slut. Oscar fipplade med vår gamla trotjänare, en Electrolux från seklets början, så att den funkade igen. Den är dock inte världens bästa, därav besöket idag.

När han demonstrerat färdigt frågade jag Oscar hur det gått. "Åh, du skulle sett! Den var jättebra, sög väldigt kraftigt. Ja, som en elefant som suger vatten med snabeln, så var det! Den här vi har, den är mer som en liten mus som försöker andas..." Sa Oscar och demonstrerade.

Tyvärr kostar elefanten över 40 000 NT, så vi får nog hållas med vår lilla mus.

Idag säger vi välkommen till världen till Anders och Shuchuns son Oscar! Annika har fått en lillebror och svenskkolonin i Taipei har vuxit med ytterligare en vildbasare. Jag misstänker att det kommer att se ut ungefär såhär hemma hos dem snart.

Fast först ska Shuchun bo på ett "göra-månad-hem" i en månad. Efter att kvinnan fött barn så ska hon vila i en månad. Hon får inte gå ut, hon får inte anstränga sig och hon får inte tvätta håret. Om man tvättar håret kan man nämligen bli kall och då kan onda andar smita in i en och göra en sjuk. Alla vet att det är nonsens men alla tror på det ändå.

Som en väninna sa "Min brors fru struntade i vad mamma sa och tvättade håret. Så blev hon sjuk och mamma sa genast 'Du har tvättat håret!' och det var ju sant. Med nästa barn höll hon sig till reglerna och var frisk hela tiden!"

De som alltså inte har en svärmor eller mor som kan bo hos dem under denna månad kan checka in på ett hotell där de får hjälp med allt. Personalen matar barnet under natten så att den ömma modern kan få sömn och samla krafter. De matar modern med kycklingbuljong och andra stärkande och närande kinesiska dekokter så att hon kan samla krafter och gå tillbaka till jobbet efter sina åtta veckors mammaledighet. De binder in magen på henne så att hon snart får tillbaka sin smärta figur. Och de ser noga till att hon inte dricker något kallt! Det vet alla kineser, att dricka kallt när man fått barn (speciellt efter kejsarsnitt) är som att svära i kyrkan, fast med än värre konsekvenser (som naturligtvis inte riktigt kan exemplifieras).

Idag är det nationaldagen. Hipp hipp hurra.

Nu - cocktailparty.

Singapore är en trevlig stad. Grön och vacker och en hel massa vatten överallt. Klart byggd för att locka till sig västerlänningar!

Vi landade redan vid torsdag lunch och tog en taxi till WoTs underbara lägenhet. Eftersom vårt varmvatten inte behagat sätta igång klockan kvart över fyra på morgonen tog vi också en behaglig dusch. När vi hittade varmvattnet, vill säga. Krångligt det där när varje badrum har sin egen varmvattenberedare.

Så mötte vi upp med vår trevliga guide, B, och såg hela Singapore på ett par timmar. Försökte gå in på Raffles men stoppades för att Christian hade shorts på sig. Gick istället och åt smaskigt kycklingris, Singapores nationalrätt. Fortsatte till Durianteatern och vidare till Boat Quay och "The Merlion". Shoppade lite och åkte sen hem till BoF för att slappa vid poolen. Ganska bra början på vistelsen. B fick skäll av F för att hon visat oss hela stan redan första dagen. Men vi tyckte det var riktigt trevligt. De skulle på innebandymatch World Cup för damer, Sverige-Norge, så vi åt en god indisk middag och tog sedan en taxi till zoo.

Singapore Zoo har nämligen en unik grej - nattsafari! De har ett tåg genom nästan hela parken och man kan gå av här och var för att gå vidare. Vi såg lejon och leoparder, jättestora fladdermöss och elefanter. Och en hel massa andra djur, förstås. Riktigt häftigt var det!

Nästa morgon hoppade jag i poolen vid tiotiden i fortsatta försök att lära mig att crawla. Jag ser nog mest ut som en vinglande sjöhäst men jag gör små framsteg. Tycker jag. Åtminstone börjar jag kunna få in luft när jag försöker. Vi fortsatte vår lata dag och tog bussen till Little India och Tekka Market. Fantastisk marknad med massor av kryddor, frukt, grönsaker och kött. När vi tröttnat på allt detta åt vi mat på bananblad.

Christian hade fått i sinnet att det var billigare att köpa en skräddarsydd kostym här än hemma, så vi gick och letade efter en skräddare. På vägen åt vi glass, såklart. Det är varmt i Singapore. Vi hittade en översvallande kostymsäljare och gick på hans monolog. Han hade fina tyger och vi beställde två kostymer. Skjortor skippade vi, det var billigare hemma. Konstigt nog. Men han övertalade oss att köpa ett par extra byxor till varje kostym, och så slängde han in två slipsar på köpet. Gissa om Christian var nöjd när vi gick därifrån?

Hem för att träffa T som varit i Tyskland och nästan, nästan blivit av med vigselringen. Han visste inte om han skulle våga berätta detta för hustrun... En simtur till i poolen och sen var vi på väg igen, denna gång till Boat Quay och satay-stånden.

Asien handlar egentligen bara om mat. Vi åt otroligt gott, hela tiden. Denna kväll var det olika små grillspett och ett antal goda kycklingvingar. Lite blandade kinesiska rätter och allt sköljdes ner med öl och limejuice. W jobbade sent och joinade inte förrän på Harry's - den berömda puben där han som slog omkull Barings Bank brukade ta en öl. De hade en cocktail som hette "Bank Breaker" tidigare...

F hade bestämt sig för att låta Christian se Singapores nattliv ordentligt, men efter tre pubar till så bestämde vi allihop att det var en dag imorgon också. Och det var det. Men inte för Christian och T som satt och drack Absolut Raspberri till klockan fyra. På söndag morgon bestämde jag och W att det inte var någon idé att vänta på dem, vi gick till Ann's och tittade på vackra och billiga kinesiska möbler istället. När vi kom tillbaka hade de båda kammat sig och vi gick ut för brunch.

Eftersom B hade visat oss hela stan på torsdagen var WoT lite brydda. Vart skulle vi åka nu? Vi löste det genom att åka upp på ett av bergen i stan och se på utsikten över hamnen. En av världens största och ganska imponerande. Sen var det dags att äntligen gå till Raffles och dricka en Singapore Sling och skriva vykort hem! Inte för att det var sådär jättegott, men nu har vi gjort det iallafall!

Christian hämtade upp sina båda kostymer och var mycket nöjd. Han fick mannekänga för oss i trappan och alla beundrade. T fick visitkortet så han kunde sy upp sig en också. Knappt 5000 SEK för två skräddarsydda kostymer, två extra par byxor och två slipsar.

Denna kväll var det dags för en annan upplevelse - East Park och "food courten" där. En stor öppen plats med sittplatser och bord, täckta av tak. Runtom var det tusen och en olika matstånd dit man gick och hämtade det man ville äta. En person vaktade bordet - borden var hårdvaluta och vi hade mer än en gång folk som stod och väntade och hoppades på att vi hade ätit upp. Vi gick in mot stan i den varma, fuktiga luften och tog snart en taxi till nästa sevärdhet - Mustafa's!

Ett jättestort indiskt varuhus med precis allt man kan tänka sig. Dajm och Almond Roca fanns, liksom färska curryblad, tretusen olika indiska kryddblandningar, tv-apparater, riskokare och allt annat. Efter detta tog vi ett glas indiskt te på en liten uteservering. Jag somnade nästan, dock. Det är sent att vara ute klockan elva!

Så var vår långweekend nästan slut. Efter en god frukost på söndagsmorgonen tog vi en taxi till flygplatsen och vinkade adjö till WoT och Singapore. Taipei välkomnade oss med kyliga 25 grader. Vi längtade tillbaka till maten, den gröna staden, värmen och vattnet.