Idag har jag haft flyt, flow. Jag har läst och inspirerats av böcker ett par dagar nu och idag var det dags. Jag rensade ut alla böcker som jag inte vill läsa igen - fyra kassar. Jag rensade nattduksbordet och nu är där bara böcker jag vill läsa och en klocka. Jag rensade och gjorde iordning i lilla rummet.

Vad skönt det känns! Det är hur mycket som helst kvar att göra, men det gör inget!

Så gick vi till universitetet och kollade deras simhall. Den öppnar tidigt på morgonen så såfort S har gett mig min crawllektion kan jag gå dit och simma på morgnarna. Det enda kruxet är ju att komma dit. Det är inte så långt, men jag vill inte gå med min häl..

Vi gick och drack kaffe på Kaldi och köpte bönor av mamma Kaldi. De hade flyttat men vi snokade reda på dem. Hemöver via projektorbutiken - Christian vill ha nya leksaker - och så tog vi en okänd gata hem. Plötsligt sa Christian "Han lagar nog cyklar för att överleva." för det låg en hemskans massa kablar och växlar och kugghjul på muren. Och det gjorde han, han satt precis där och fixade med en liten cykel.

Cykel... En cykel ska jag ju ha! För att ta mig till simhallen och sen till jobbet, förstås! Jag frågade om han hade nån som inte var så dyr och som jag kunde ha. Visst hade han det! En röd en, med gula stänkskärmar. En fin korg satt det fram också. Lås fick man på köpet, alltihop kostade 700 pix. Tänka sig! Jag cyklade glatt hemåt - med knäna i hakan. Fötterna nådde knappt ner till marken men av någon anledning cyklade man med knäna i hakan. Nåja, jag ska ju inte tävla med den. Den har ju inga växlar, heller...

Det är alltid lika roligt när Thorsten eller Wiebke är i stan! Den här gången var hon här på jobb och hade med sig en kollega. De skulle bo hos S som bjöd in oss på poolparty och middag. Tyvärr regnade det, så det blev inget av poolen.

En ny svensk i stan, A, var också med. Hon gjorde stora ögon åt S och Christians gnabbande och när Christian snällt knatade iväg för att köpa vin efter att S öppnat plånboken undrade hon allt lite.

Snart var det matdags och gissa om vi njöt av följande meny:

- två sorters pasta
- en pesto gjord på massor av persilja, tre basilikablad, pinjenötter, oliver, torkad chili, lite olivolja, limejuice och massor av vitlök
- en mangosalsa gjord på välmogen mango, cocktailtomater, vitlök, chili och limejuice
- strimlat stekt kycklingbröst som fått steka i kumminfrön och peppar samt en hemlagad indisk kryddblandning

Det var fantastiskt gott och när P och C dök upp senare var vi mätta och belåtna. S födelsedagsbok kom fram och alla skrattade åt de nakna männen... Åttiotalsmusik blandades med andra favoriter och när klockan var två tyckte vi det var dags att gå hemåt.

Efter en lång arbetsvecka (egentligen försvann den snabbt som vinden) var det trevligt att slappna av hemma hos IoW och deras lilla Lucy. Ett glas vin blev snabbt flera och vi var inte hemma förrän efter ett.

En mycket vänlig besökare lämnade en Aladdin-ask på kontoret. Mums! Oscar, Mathias och jag går där och knaprar mest hela tiden. Vi möttes där idag, jag och Oscar och han hade precis fått en med likör i. Inte populärt. Den godaste var den vita biten i mitten, sa han. Det fanns bara en och den åt han igår. Vi kontemplerade de kvarvarande mörka likörbitarna en stund. Så sa jag: "Vet du vad det bästa är?" och lyfte på det övre lagret... Han blev överförtjust, han hade ingen aning om att det fanns lika många bitar kvar!

Idag tog det lång tid att få komma in till doktorn. Över två timmar satt jag och väntade. Nästa gång ska jag beställa tid, och se till att komma till den trevliga doktorn, inte den sura jag träffade idag.

Han muttrade lite och sa att det enda som fanns att göra nu var att ta en spruta och undrade om jag ville göra det. Jag frågade om det fanns några risker och det fanns det inte. Tja, dåså, sa jag lite frågande och förväntade mig att han skulle säga nåt mer. Nädå, plötsligt stod den (iofs otroligt chica och trevliga) sköterskan bredvid mig med en spruta i handen!

Så tryckte och klämde han och undrade var det gjorde ont. Det gjorde det ju inte, det gör ju aldrig det på sjukhus. Till slut hittade han en punkt som gjorde ont - han var inte som mäster, som hittar onda punkter överallt - och satte in sprutan.

Sen var det klart. Bara att knata hem. På den nysprutade foten. Konstigt.

Jag tröstade mig med en ny och fin handväska, före cocktailpartyt på EU-kontoret!

Vi gick och tittade på matmässan igår morse. Vinprovning klockan halv elva på förmiddagen! Goda viner. Midsommarstången var mycket fin och de dansade mycket bra. Schottisen som den svenske kocken och hans fru lärt dem dansades till en polka, men det gick ju nästan bra ändå. Dräkterna var jättefina - de hade tagit mönstret och gjort egna, dvs de hade klänning och förklä i olika färger och vita blusar till det. Pojkarna hade gula knäbyxor och randiga västar. Perfekt - inte kopior utan bara folkdräktsinspirerat. Jag var mycket nöjd.

Sen hade vi IoW på middag. Kyckling i tre olika marinader (Tips: marinera inte kyckling med chokladmynta. Det smakar polkagris) och potatispuckar grillades och till det en läskande mangosalsa. Och allt lådvinet förstås. IoW skulle upp tidigt på söndagen och spela in en reklamfilm, så vid halvtvå sa W ”If you are going to be a Hollywood movie star tomorrow, I think we’d better leave now…”

Så de tog sin lilla ursöta dvärgschnauzer Lucy och vinglade nerför trapporna. Vi var glada över att vi redan var hemma!

Den 28 maj är det Sweden Music Day över hela världen. Det är STIM som initierat och som står för att skicka ut alla skivorna. Så jag kontaktade ICRT och de var med på att göra något den dagen. Idag var jag där och spelade in intervjun.

Rakt på bara, ingen övning där inte! Han som gjorde intervjun är en gammal radioräv – men det är ju inte jag? Nåja, det gick ju rätt bra. Han hade talat om för mig i förväg att han faktiskt inte visste att ABBA var svenskt… Hallå!?! Ok om man (som amerikan) inte har koll på Cardigans eller Ace of Base, men ABBA? Snälla nån. Och det sa jag också, i intervjun.

Jag är fantastiskt glad idag.

Christian fick ett mycket positivt svar på en jobbansökan. Vi håller tummarna.

En väninna - underbart trevliga, intelligenta och duktiga I - fick jobb på EU-kontoret igår! Visserligen bara ett vikariat, men ändå. Hon börjar idag! Jag har tjatat på henne nu i typ fyra månader att hon ska söka dit och det har inte blivit av. Ni vet hur det är - man sitter vid datorn och gör en massa saker och så när man stänger av kommer man på "Visstja. Jag skulle ju kontakta henne..." och så tar man det nästa gång.

Så i förra veckan när jag mailade med min kollega D på EU-kontoret och hon undrade om jag kände nån som ville jobba hos dem tog jag saken i egna händer och gav henne Is kontaktuppgifter. Det var i fredags. Idag jobbar I sin första dag!

Det är en så otroligt underbar känsla att vara genuint glad för någon annans skull. Att det sen också var genom mitt nätverk som det gick igenom är en extra kick. Det är så otroligt skoj att nätverka, att hitta gemensamma nämnare hos två personer som inte känner till varandra och sedan presentera dem för varandra. En sån presentation har lett till ett företagssamarbete mellan Sverige och Taiwan!

IKEA har sin IKEA Gourmet Taipei i helgen och de ringer 14 gånger om dagen. Först var det Sverigedräkterna som skulle avhandlas:
-Nej, ni får inte kopiera dem.
-Men om vi bara ändrar några detaljer?
-Det är fortfarande upphovsrätt på dem. Osv i all oändlighet

Och sedan var det midsommarstångsdansen:
-Kan du lära oss att dansa kring stången?
-Man går kring stången, i takt med musiken.
-Nä, vi har sett på våra videoband att man dansar som små harar.
*djup suck* -Då måste ni sjunga också!
-Men kan du lära oss då?

De kom hit och hade med sig två (!) danslärare som skulle lära sig hur man dansar kring en midsommarstång. Till slut lyckades jag övertyga dem om att till den musik de hade (svensk folkmusik, polka, schottis etc) springhoppar man i takt med musiken, man byter håll då och då och pardanserna tar man sen på kvällen, på dansbanan. Och danslärarna hade ingen som helst lust att sjunga Små grodorna, trots att jag hade skickat fina musikfiler över Internet, så det skippade de, tack och lov.

Mathias är sjuk så jag satt och fixade med visumen imorse när det ringde i Oscars telefon. Jag hade svårt att hålla mig för skratt när han pratade:

"Men... en enda kackerlacka? Låt den springa iväg, det spelar väl ingen roll. Den sköter sitt och du sköter ditt."

Visst var det så att dottern återigen hade hittat en kackerlacka hemma och nu ville hon inte gå till skolan. Hon stod på en stol och var jätterädd. Oscar var glad över att han inte hade semester den här veckan, för då hade hon tvingat honom att åka dit - två timmars bilkörning - för att slå ihjäl den.

Det komiska är ju att Oscar också är rädd för kackerlackor, spindlar och andra småkryp men han har ju inget val. Frun och dottern är ännu räddare. Oscar hoppas nu på två saker: först att dottern träffar en stor och stark pojkvän som kan slå ihjäl alla småkryp åt henne (och som bor i närheten!) och sen att hon själv får barn som är ännu räddare, så att hon måste göra det själv.

Skickade iväg My idag. "Ring om du råkar i trubbel!" ropade jag när hon hoppade ner för trappan, på väg till Alishan. "Äh, vad ska jag göra det för?" svarade hon såklart. "Då ska jag väl komma ur trubblet först!"

Typiskt My.

Sen sov jag. Igen.

Idag fyller Kicki år. Hurrahurra för henne!

My gör sig himla bra i boksalonger! Alla tjejerna älskade henne. Och boken. "The Curious Incident with the Dog in the Night-time" av Mark Haddon. Läs den!

Mangosmoothie gick fint till middag idag igen. Även Mys favoritmat.

Ojojoj. 39,5 i feber. Mitt i yran ringer en glad My. "Jag är på din flygplats nu, jag kom med ett tidigare plan!"

Febernedsättande tabletter, några dumplingar och en mangosmoothie senare var My installerad i gästrummet.

Sista dagen. Vi tog det lugnt och knatade på marknaden i Stanley. 15 minuters promenad "hemifrån". Som våra nattmarknader ungefär, fast lite mer turistigt. Vi hittade två fina tavlor, en gris och en oxe. Som vi. Dem fick vi inramade medan jag gick och shoppade loss i linnebutiken. Supersnygga linneklänningar, linnen och blusar. Anna går alltid omkring i dessa och ser sval och vacker ut, och det vill ju jag också göra!

Vi tänkte ta lunch på Stanley men folkmängden var nästan ogenomtränglig, så vi åkte hem och lunchade i deras klubbhus istället. Hamburgare är himla gott ibland! Fast jag började bli förkyld, tyvärr...

Anna körde oss in, nu till tonerna av ABBA i caben. Så var det slut på vår undersköna Hongkongtripp. Ett par flaskor vin fick följa med i packningen och så var vi på väg.

Det är skönt med kort flygtur - men den här gången var det ett åskväder ivägen, så vi fick cirkla runt utanför Taiwan i 40 minuter innan vi kunde landa.

Vi tog caben in till stan idag, efter ännu en fantastisk frukost. Jag hade jätteroligt på vägen, sträckte upp armarna i vädret och gjorde gymnastiska övningar. Bilen är nämligen anpassad för högertrafik och ratten sitter på vänster sida, inte på höger som i alla andra bilar i Hongkong. Skoj att skrämma dem bakom lite.

Idag ville vi se lite mer av staden, så vi gick på smågator och tittade i pytteaffärer ända tills vi var jättehungriga. Då gick vi och åt en fantastisk vietnamesisk lunch med massor av lök i pomelosalladen. Christian fick äta nudlar istället. Vietnamesiska nudlar.

Sen skulle Anna till Macao och Cirkus Cirkör så vi lämnade henne och rusade på färjan till Lamma Island som Anette sa var ett trevligt ställe. Efter en "mycket ansträngande" färjetur på nästan 30 minuter var vi såååå trötta så vi tog en kopp kaffe och tittade på folk. Och hundar.

Detta var ett Hongkong jag inte hade väntat mig. Tvåvåningshus, stränder, badkläder, caféer som snarare liknade Medelhavet än trendiga storstadscaféer. Mycket trevligt. Trots att det låg ett kolkraftverk precis vid stranden.

Jag hade tjatat om att få äta nepalesisk mat på kvällen, eftersom Christian talat så lyriskt om detta flera gånger. Så vi tog åter rulltrapporna uppåt Midlevels men hoppade av i SoHo och där var den, den nepalesiska restaurangen. Underbart god mat fick vi, och väldigt mycket dessutom. Vi var snart mycket mätta och belåtna och satt och smälte maten en stund innan vi gav oss av till bergbanan upp till The Peak. Klockan var snart tio när vi kom upp och vi hade en fantastisk utsikt över Hongkong by Night.

Vi tog en liten promenad för att se mer men träden var lite väl höga så vi nöjde oss med att gå i tystnaden, känna den fuktiga luften och se skyskraporna här och var på avstånd. Förtrollande!

Anna skulle komma tillbaka från Macao vid tolvtiden och då skulle vi kunna åka cab hem, men när vi kom ner från bergbanan - som för övrigt var väldigt brant! - stod det ett par lockande taxibilar där, så vi åkte hem direkt.