Jag kan meddela att IKEAs hylla Ivar inte gillar tyfoner och taiwanesiskt klimat. När vi flyttade hit gjorde vi oss av med vår tv-hylla, som vi byggt av en hörn-Ivar, och ställde honom på balkongen istället. Där fick han stå med tretusen olika små blomkrukor (tomma) på den undre hyllan, och vackra orkidéer, kumquatträd och pumpa på övre hyllan. I hörnet på balkongen stod han och var vacker.

Sen kom tyfonerna, en efter en. Det var ju några förra året. Och så det vanliga regnet som stänkte in på honom. När de lagade takbiten som nästan flög av i en tyfon förra året hände det sig så att vattnet droppade rakt på Ivar. Som tålmodigt tog emot det mesta.

Tills tyfonen Marsha. Han klarade Haitang, nästan, förutom att han blev lite putt när Christian ville stå på honom för att ta bort det där som gjorde att det droppade på honom. Undre hyllan trasig. Nåja. Det gjorde inte så mycket, den övre funkade ju.

Tills i lördags när jag kom hem. Då hade övre hyllan också rasat. Alla blommorna hade hasat ner i en käck rad på golvet. Förutom pumpan, som hängde förtvivlat någonstans på mitten - den höll ju fast sig i taket, dit den växt.

Jag försökte laga Ivar. Men kom på att så gott som varenda planka hade lossnat från den nästa (klister) och flera skruvar gått av. Så han fick pensioneras.

Gott råd: Ha inte Ivar utomhus.

Idag på bussen såg jag mig omkring av någon anledning. Kanske var det för att det var två gravida kvinnor som kom på samtidigt. Kanske för att jag var uttråkad.

Det jag såg slog mig och jag undrade varför jag inte sett det tidigare: 90% av passagerarna på bussen var kvinnor. När jag sökte i mitt minne insåg jag att det nästan alltid är så. Busspassagerarna är av följande "sort":

- kvinnor i alla åldrar
- några få äldre män
- skolpojkar om det är rätt tid på dagen

Så gott som inga män i arbetsför ålder, alltså. De åker nog scooter. Och blir färre och färre, att döma av scootervraken på gatorna.

Eller så är det som min fd kollega sa: "Det är ingen idé att vinka på bussen om man har kostym på sig. Chaffisen tror bara att man vinkar på taxi."

Apropå vrak var jag på Volvo igår igen. När vi åkte därifrån såg jag en bekant bil på bakgården. Rispan på framskärmen avslöjade den. Jag kan lova att det inte var vi som hade totalkvaddat den, dock. Om inte lillebror har lånat den igen, förstås...

Som tjiefen sa "Kupén är helt oskadd, airbagarna är ute men inget annat. Att fronten är 30 cm kortare gjorde tydligen ingen skada på passagerarna. Om de hade bälte, vill säga."

Idag tänkte jag att jag skulle köpa ett hålfotsinlägg så jag blir av med min hälsporre. Fast när jag kom till affären visste jag ju inte vad jag skulle köpa för sort. Hon hade inte heller några större tips. Dessutom var de väldigt dyra allihop. Så jag bestämde mig för att gå till doktorn istället, det var ett sjukhus tvärs över gatan.

Sagt och gjort, jag knatade in på akuten. Där fanns det skyltar till de vanliga avdelningarna och jag letade mig fram till "benavdelningen" för det hade tjejen i affären sagt var rätt avdelning. Fast jag gick lite vilse. Som tur var kom en vänlig man i reklamjacka fram och lotsade mig till rätt lucka. Jag fick nummer 13 och satte mig och väntade. Tyckte det var lite mysko att nuffran stod på 16 men väntade snällt ändå. Ungefär 20 minuter senare stod nuffran på 32 och då började jag undra, så när systern kom ut ur rummet och återigen ropade något obegripligt gick jag och frågade när det skulle bli nummer 13.

"Åh, det måste ju vara du?" sa hon glatt och höll fram ett papper där det stod "Ridderstolpe". Ah, var det det hon försökt säga... Av någon anledning ville de inte använda mitt kinesiska namn, och då får de ju nästan skylla sig själva när de ska försöka säga Ridderstolpe.

Läkaren lyssnade på mig och skickade mig till röntgen. Nu var klockan kvart över sju. Röntgenpojken såg förskräckt på mig och sa "One room" innan jag hann säga att han kunde tala som folk. Tre minuter tog det innan jag fick komma in och lägga upp foten på bänken. Sen tog det tre minuter till innan jag fick komma in till doktorn igen. Fast då höll han på och tala med en gammal man som hade ont i ryggen. Och talade om för mannens unga kvinnliga chef som stod bredvid att mannen faktiskt måste få sitta ner och laga spagetti och köttfärssås och inte springa omkring så mycket. Och definitivt inte ha på sig bara flipflop när han jobbade!

Så var det min tur och han fipplade lite på datorn, fick fram en röntgenbild av min fot och sa "Ja, du har en liten hälsporre här. Du får lite antinflammatoriskt och så bör du vila och se till att använda tofflor inomhus." Så var det klart! Syster gav mig en lapp och så fick jag betala och hämta min medusin. 310 pix allt som allt.

Alltså. Klockan kvart i sju en tisdagskväll knatar jag in på ett sjukhus, helt frisk sånär på en liten åkomma i ena foten. Får komma in till en specialist efter bara en knapp halvtimme. Röntgen på tre minuter, medicin och diagnos och klockan var bara halv åtta när jag kom därifrån.

Jag tror jag ska stanna här resten av mitt liv!

Redan de gamla urfolken kunde läsa av tiden i naturen, se årstidens växlingar och veta när de skulle vara på ett visst ställe för att jaga eller liknande. Jag har upptäckt att dessa små tidsvinkar finns även idag, det gäller bara att se dem.

Exempelvis vet man när man kommer till korsningen vid kontoret ungefär vad klockan är. Eller åtminstone om man är försenad eller inte. Trafikpoliserna slutar nämligen klockan nio. Så om korsningen är en katastrofzon med blockerande bilar överallt, vet jag att jag är något sen.

Men om trafikpoliserna är kvar då? Finns det något sätt att se om jag är sent ute eller inte? Jomen. När jag så kommer till bottenvåningen och missar att titta på någon av de tio klockor som markerar tiden i olika delar av världen kan jag bara titta på kön till hissen. Är det smockat med folk som försöker tränga sig in i alldeles för få hissar - klockan är fem i nio. Är det ganska ont om folk, men hissen stannas flera gånger innan den fått stänga dörrarna av folk som desperat kastar sig på hissknappen – klockan är fem över nio.

Kvällstiderna bestäms av sopbilens pinglande. Först kommer den till oss vid halv sju. Det hinner vi aldrig med, men vi hör den ibland. Sedan kommer den klockan nio. Den brukar vi vilja hinna med, men om vi missar den hör vi den en gång till, klockan tio. Fast då säger ju mat-och-sovklockan nannatajm. Det är universellt, tror jag.

Vad gör man om man är manusförfattare och bor i Taiwan - och alltså har svårt att få in en fot i Hollywood? Flyttar till Hollywood?

Nej, Stephan Grauwels har en annan idé. I Taipei Times idag har han en stor annons "DYE OR DIE, Mr BRUCKHEIMER?" och följande adress: www.jerrybruckheimer.blogspot.com

Vi får se om han lyckas!

Söndagens Taipei Times har en lustig notis:

China
Sun's impostor jailed
A Chinese man who swindled some US$66,000 out of four people by claiming he was revolutionary leader Sun Yat-sen (孫中山), who died in 1925, was jailed for 11 years Saturday. Zhu Yongcheng, 62, was also fined 50,000 yuan (US$603). "I thought it was a good idea to take advantage of my resemblance to Sun Yat-sen to con money out of other people," Zhu told the court. Zhu told four people that he was Sun -- who would now be 138 years old -- and needed to borrow money to unfreeze his late wife's assets, which he said had been locked in foreign banks during China's revolution in the early 20th century. He had also promised to repay his creditors up to three times the amount he borrowed. In order to convince his victims, Zhu memorized Sun's biographies and had a seal made with the name "Sun Yat-sen" on it.

Ett kinesiskt nigeriabrev?

Troligen är det så att de som man vill lura, kan man lura. Men vem vet inte att Dr. Sun dog för en herrans massa år sen? Här i Taipei hade det (nog) varit omöjligt att lura folk på gatan - här finns ju Sun Yat Sen memorial mitt i stan. Jag gissar att det hade varit ganska svårt i Nanjing också - där ligger han begravd och varenda människa känner till "Zhongshan ling" som ligger lite utanför stan.

I dagens Taipei Times står följande notis:

Seat belt gives away illegal
A Chinese illegal job seeker gave himself away by unknowingly tying a taxi seat belt around his neck, a Taiwan newspaper said yesterday. Jiang Guoxing (江國興), 41, was riding in a taxi in Taipei Monday evening when the taxi driver saw a policeman conducting security checks ahead, a local newspaper reported. The taxi driver, fearing he would be fined if the policeman saw his passenger not wearing a safety belt, told Jiang to "Tie the safety belt." A perplexed Jiang hastily pulled the safety belt and tied it around his neck. "When the policeman stopped the taxi and saw the safety belt around Jiang's neck, he knew right away Jiang was an illegal Chinese job seeker and arrested Jiang," the paper said.

Är det så man har säkerhetsbältet i Kina? Hur kunde polismannen vara så säker? Observera också att man direkt namnger personen.

Titta, jag får vara med hos Annika Tiger!

Skojsigt. Är det någon som är en webikon för mig så är det Annika Tiger! Hur många gånger har jag inte suttit och knåpat med webdesign och kört fast och läst i hennes webskola? När Björn inte hade tid eller lust att hjälpa mig frågade jag Annikas web och löste det hela galant, alldeles själv. Sånt passar såna som mig, såna som vill kunna ALLT själva.

Just nu håller jag på och kan göra vår bröllopsbildsida alldeles själv. Det tar en jävla tid, men det blir snyggt. Ja, det enda jag gör alldeles själv är ju alltså att ladda upp bilderna och att skriva bildtexterna. Designen har Hanna gjort alldeles själv och funktionaliteten klarade Christian fint själv. Vad vi är bra allihop.

Och snart är det kanske klart. Kanske.

Vi knatade bort till vår favvismatmarknad till middag idag, en bra bit bort i stan. Det är en vanlig matmarknad med massvis av olika stånd, man kan få vaktelägg på pinne, grillad eller friterad ankhals med tillhörande huvud, smaskiga friterade ostron, rödstekt kött, stekta nudlar - tja, allt man kan vara hungrig på helt enkelt.

Först kom vi förbi en kille som byggt ihop fyra gröna träpallar som det stod "SCANIA" på, slängt över ett heinikenskynke, satt på en liten glasbox där han förvarade råa färdiggjorda köttgrillspett och lite grönsaker och sedan satt upp en liten grill bredvid. Han tog 35 NT för ett lammspett och 30 för ett nötspett. Vad han tog för spettet med kycklinggumparna frågade vi inte. Riktigt goda var spetten och vi förundrades över företagsamheten i den här staden. Sätt ihop nåt, köp lite råvaror och voilà så kan du tjäna ditt uppehälle.

Vi gick vidare till "vår" gubbe och beställde det vanliga. Kött, nudlar, friterade räkor och ostron och lät oss väl smaka. Näst står en liten gubbe bredvid sin lilla lastbil som han har fyllt med frukt och säljer rakt av. När ingen kommer och handlar står han och gör prydliga små lådor med skalad frukt - melon, äpple, ananas, vad som nu är i säsong.

Nu när vädret börjar bli svalare - bara runt 20 grader på kvällarna - kan man förstå att de har färska matvaror framme utan kyl. Men så ser det ut för det mesta, även när det är 30 grader varmt. Ändå blir man sällan sjuk. Hur kommer det sig? Troligen är omsättningen på råvarorna såpass stor att det aldrig hinner bli skämt. Sen är man också noga med att tillaga maten tillräckligt, fritering eller stekning, så att alla basilusker dör.

Gott är det iallafall!