Jag köpte nya lysrör, de gamla går sönder titt som tätt. Så frågade jag snubben i affären var jag skulle lämna de gamla.

"Du kan lämna dem hos sopbilen som vanligt, de tar hand om sånt. Men du kan ställa dem utan för dörren också, så är de borta imorgonbitti. Det är pant på dem."

Dagens kulturkrock:

Inger, glad och solbränd (nåja, nästan) efter semestern: "Titta på alla mina fräknar!"

Välmenande kines (köper gör-mig-vit-produkter från SKII och Lancôme): "Åh. Det är inte så farligt, de syns knappt..."

Min bank strular. Det har den gjort sen de fick för sig att man som utlänning inte längre fick ha sitt födelsenummer som ID-nummer utan måste ha det tiosiffriga man får av staten. När jag kom hade jag inget sånt eftersom jag är nästandiplomat.

De fick numret och lyckades med konststycket att nolla alla mina konton på internetbanken. Sen funkade inte det nya bankomatkortet jag fick samma dag. De löste det mesta, och jag var rätt nöjd. Men fortfarande funkar det ju inte att ta ut pengar i utlandet med bankomatkortet. Otroligt logiskt, eller hur? "Nej, du får inte ha ett bankomatkort som man kan använda i utlandet, du är ju utlänning!"

När vi skulle föra över pengar från Christians bank till mitt konto strulade det igen. Den kära banken hade, utan att tala om det för mig, bytt mitt kontonamn från Inger Ridderstolpe, som varit sedan jag kom i augusti 2002, till Wang Yingge, vilket är mitt kinesiska namn. Så överföringen kunde inte utföras med mindre än att jag åkte till den överförande banken och skrev mitt kinesiska namn själv. Otroligt.

Så idag ska jag gå och ta ut vartenda öre och byta bank!

Vi var och drog ut visdomständer igår igen. Tre, sammanlagt. Två på Christian och en på mig. När han drog övertanden på Christian fick han med lite ben också. Undertanden fick slås sönder i två delar, som förra gången. Christian var något spak på kvällen. Tills bedövningen släppte, då var det inte roligt längre. Tabletterna vi fått var löjliga, de verkade i fem minuter. Det var inte mycket annat att göra än att sätta på sig skorna och gå ner till det nattöppna apoteket om hörnan.

"Jo, min man har dragit ut tänder och behöver något mer smärtstillande än det här." sa jag och visade upp den lilla vita påsen med några gula tabletter i, som vi fått på det andra apoteket om hörnan. Inget namn på tabletterna och receptet hade jag inte kvar. Tack vare mitt minne och deras tablettkunskaper kunde vi lista ut vad det var. Och få annan medicin. När jag ändå var där fick jag muskelavslappnande och svullnadsnedsättande också.

Hela tiden kommenterade de min kinesiska. När de fick höra att jag var från Sverige var det en som sa att han hade en kompis som pluggat i Sverige och just kommit hem. "Jag ringer honom!" och så gjorde han det. De andra två fortsatte med utfrågningen. Så säger han som talar i telefon "Han känner dig!" och naturligtvis hade personen i fråga varit här på intervju för uppehållstillstånd. Jag hade ingen aning om vem det var - klockan var halv tolv och jag skulle bara ha medicin!

Sista frågan fick jag be honom upprepa. Jag trodde jag hört fel. Men nej, han sa faktiskt "Hur gamla är barnen?". När jag svarade att vi inte hade några såg han förvånad ut och sa "Jobba på!" "Jag går på en gång" svarade jag.

Lillebror och jag stod i hissen och pratade svenska. Lillebror är ju etnisk kines, men äkta göteborgare. Hissen var knökfull, som vanligt och när vi når markplan vänder sig killen som står framför Lillebror om och säger, på kinesiska "Vilken bra engelska du pratar!" och Lillebror reagerar med den svenska reptilhjärnan och svarar på samma språk "Det är inte engelska!" varpå naturligtvis hela hissen skrattar.

Han som kommenterat tappade ju ansiktet totalt och blev väldigt generad "Du kunde väl gett mig lite ansikte, var du tvungen att säga sådär?".

Det fick mig att tänka på hur annorlunda Lillebror och andra svenskkineser blir behandlade här, jämfört med hur jag och andra etniska utlänningar som talar kinesiska behandlas. Mandarin är inte Lillebrors modersmål utan han låter som om han kommer från Hongkong när han pratar. Kantonesisk brytning.

Han får alltså kommentarer om hur bra hans engelska eller svenska är, medan jag får kommenterar om hur fantastisk min kinesiska är, så fort jag öppnar munnen. Jag har också gräddfil in nästan överallt, vilket inte han har, eftersom han ser ut som alla andra. Men han är ju inte som alla andra, det är han i Sverige. Där alla tror att han inte förstår ett jota ...

Det regnar. Det vräker ner. Fullkomligt öser ner. I lördags var jag ute i den värsta skuren (som varade i ca två timmar) och var som en dränkt katt när jag klev av cykeln. Vid sista övergångsstället, där det inte fanns något tak att gömma sig under, kom en liten dam och höll barmhärtigt nog sitt paraply över mig. Inte för att det hjälpte men det var ju trevligt att inte ha regnet i ansiktet en stund.

På södra delen av ön har de svåra översvämningar. Vädersidan har en intressant nederbördskarta under "Precipitation" där man kan loopa de senaste sex timmarnas nederbörd.

Det är på väg hit nu och Mayor Ma säger att det inte är risk för översvämningskatastrofer förrän det kommer mer än 70 mm regn under en timme. Det låter ju tryggt. Christians pappa klagade över sina 25 mm på ett dygn igår.

Idag säger vi välkommen till världen till Anders och Shuchuns son Oscar! Annika har fått en lillebror och svenskkolonin i Taipei har vuxit med ytterligare en vildbasare. Jag misstänker att det kommer att se ut ungefär såhär hemma hos dem snart.

Fast först ska Shuchun bo på ett "göra-månad-hem" i en månad. Efter att kvinnan fött barn så ska hon vila i en månad. Hon får inte gå ut, hon får inte anstränga sig och hon får inte tvätta håret. Om man tvättar håret kan man nämligen bli kall och då kan onda andar smita in i en och göra en sjuk. Alla vet att det är nonsens men alla tror på det ändå.

Som en väninna sa "Min brors fru struntade i vad mamma sa och tvättade håret. Så blev hon sjuk och mamma sa genast 'Du har tvättat håret!' och det var ju sant. Med nästa barn höll hon sig till reglerna och var frisk hela tiden!"

De som alltså inte har en svärmor eller mor som kan bo hos dem under denna månad kan checka in på ett hotell där de får hjälp med allt. Personalen matar barnet under natten så att den ömma modern kan få sömn och samla krafter. De matar modern med kycklingbuljong och andra stärkande och närande kinesiska dekokter så att hon kan samla krafter och gå tillbaka till jobbet efter sina åtta veckors mammaledighet. De binder in magen på henne så att hon snart får tillbaka sin smärta figur. Och de ser noga till att hon inte dricker något kallt! Det vet alla kineser, att dricka kallt när man fått barn (speciellt efter kejsarsnitt) är som att svära i kyrkan, fast med än värre konsekvenser (som naturligtvis inte riktigt kan exemplifieras).

En mycket vänlig besökare lämnade en Aladdin-ask på kontoret. Mums! Oscar, Mathias och jag går där och knaprar mest hela tiden. Vi möttes där idag, jag och Oscar och han hade precis fått en med likör i. Inte populärt. Den godaste var den vita biten i mitten, sa han. Det fanns bara en och den åt han igår. Vi kontemplerade de kvarvarande mörka likörbitarna en stund. Så sa jag: "Vet du vad det bästa är?" och lyfte på det övre lagret... Han blev överförtjust, han hade ingen aning om att det fanns lika många bitar kvar!

IKEA har sin IKEA Gourmet Taipei i helgen och de ringer 14 gånger om dagen. Först var det Sverigedräkterna som skulle avhandlas:
-Nej, ni får inte kopiera dem.
-Men om vi bara ändrar några detaljer?
-Det är fortfarande upphovsrätt på dem. Osv i all oändlighet

Och sedan var det midsommarstångsdansen:
-Kan du lära oss att dansa kring stången?
-Man går kring stången, i takt med musiken.
-Nä, vi har sett på våra videoband att man dansar som små harar.
*djup suck* -Då måste ni sjunga också!
-Men kan du lära oss då?

De kom hit och hade med sig två (!) danslärare som skulle lära sig hur man dansar kring en midsommarstång. Till slut lyckades jag övertyga dem om att till den musik de hade (svensk folkmusik, polka, schottis etc) springhoppar man i takt med musiken, man byter håll då och då och pardanserna tar man sen på kvällen, på dansbanan. Och danslärarna hade ingen som helst lust att sjunga Små grodorna, trots att jag hade skickat fina musikfiler över Internet, så det skippade de, tack och lov.

Louise var på IKEA i helgen och tog upp beställningar till hela kontoret. När jag skickade min lista frågade hon om det verkligen var så att Christian fått säga sitt... Han är matmäster i familjen och det vet hon. Så det blev såklart lite till.

Idag kom påsen med Cora. Blommig Falukorv, Siljansknäcke, Gott och Blandat, Dumleklubbor, Kalles Kaviar... Smaskens!

Grattis till far på födelsedagen! Vi ska tänka på dig när vi smaskar godis!

Igår lyste Marlboro upp vår annars ganska gråa och regniga januaridag. Hon är hemma i Taiwan igen efter ett tag i Sverige. Det var roligt att höra henne berätta om vad hon upplevt, på svenska, engelska och (mest) kinesiska. Hon är ett yrväder och kan pladdra oavbrutet i flera timmar, om man låter henne. Jätteroligt! Och bra för hörförståelsen.

Det som hon var mest upprörd över från Sverige var att det var så dyrt att gå på toa! Var man är så kostar det fem kronor att gå på toaletten, mycket om man som hon är arbetslös och går på toa i snitt två gånger i timmen.

Här är det bättre, här finns det allmänna (och rena och snygga) toaletter på varje tunnelbanestation samt att man alltid får låna toaletten på restauranger, även om man inte äter där. Mycket bekvämt!

Jag fick en hysteriskt skrattande Cecilia i luren när jag svarade i telefonen. Hon kunde knappt prata, så skrattade hon.

Hon hade nämligen varit och köpt friterad kyckling. Väl medveten om språkbarriären höll hon upp tre fingrar, hon ville ha tre kycklingbitar. Han började plocka i en påse. Och i en till. Hon undrade hur många bitar tre egentligen var? Var det något okänt mått? Skulle hon få tre påsar? Tre kycklingar? När han började med potatisen - som också skulle vara tre bitar - stoppade hon honom efter första påsen, betalade och gick. Och exploderade av skratt.

Jag hittade genast den felande länken. "Vilka fingrar höll du upp?" "Tummen, pekfingret och långfingret" svarade Cecila frågande.

Jomen. Enligt det taiwanesiska räknesystemet betyder det... Åtta. Tre är när man håller upp pek-, lång- och ringfingrarna. Han hade alltså gett henne precis så många som hon bad om.

Det var gott med kyckling, det fanns kvar till mig när jag kom hem.

Tog en sväng förbi shifu för att få fotmassage idag. Tänkte det kunde vara bra inför bröllopsfesten imorgon. I fotmassagen ingår axelmassage också och det var mycket plågsamt. Jag bad honom se upp så han inte gjorde mig blå på ryggen eftersom min klänning är urringad bak.

Åh, ska du vara tärna? frågade han. När han fått klart för sig att det var jag som var bruden var han tyst en stund, sedan kom hans råd: "När du gör din månad, se till att du får i dig allt du behöver. Det är viktigt att fylla på förråden och man ska inte slarva med det!"

Jag funderade lite. "Göra månad" eller "do the month" eller "zuo yuezi" innebär att kvinnan som just fått barn inte får gå utanför dörren på en månad. Hon får inte tvätta håret, hon får bara dricka stärkande kycklingsoppa och absolut inte dricka kalla saker för det är väldigt farligt. Men jag hade ju bara sagt att jag ska gifta mig...

Med andra ord tycker kineserna att det är dags nu. Egentligen tycker de att jag är alldeles för gammal och borde kommit till skott för länge sen. Och de säger det också. Högt och tydligt.