Var hos onda doktorn idag igen. Han tryckte mig i ryggen, hårt. Tanten som stod bredvid sa, efter avslutad behandling (på mig) "Jag lider med henne!" eller, direktöversatt "Jag har ont åt henne." Det tackar vi för. Det gör så ont att jag blir kräkfärdig. Men det hjälper ju...

Förra veckan när jag var där låg tantens dotter, tanten och jag på en rad och fick behandling. Alla tre fick den avskyvärda morteln i ryggen. När han kom till mig sa han "Nu ska vi se vem som tål mest, kineser eller västerlänningar!" Jag förlorade.

När jag så fick fotbehandling satt tanten och tittade på. Medan man får behandling är det minst 15 andra personer i rummet som tittar på (och lider med en...). Hon sade "Det där har jag också haft. Så fick jag diarré och gick ner fem kilo, då gick det över. Säg åt henne att hon ska gå ner i vikt så blir det bättre!" Doktorn tyckte att han inte skulle säga det utan att hon kunde säga det själv.

Så när vi åkte ner i hissen talade hon om för mig att jag skulle gå ner lite i vikt, då skulle det bli mycket bättre. Och så skulle jag ta varma fotbad, fyra gånger om dagen. När jag protesterade sa hon "Okej, två gånger om dagen då. En gång på morgonen och en gång på kvällen!"

Så det kan gå. Idag när Christian och jag pratade på Skype började hans telefon låta konstigt. När han gick och tittade på den stod det "Bröllopsdag" så vi sa grattis till varandra.

När man har tre bröllopsdagar att hålla reda på (varje år) så blir det så ibland. Och det är ju en av fördelarna med att ha flera bröllopsdagar - glömmer man en så kommer det snart en ny!

Anette åkte just ut till flygplatsen. Hon dök upp i fredags, för att hjälpa mig att packa. Det gjorde hon med besked. Otroligt noggrann med att fylla det minsta lilla hål i varje kartong - och till slut blev det sju stora kartonger och tre små bokkartonger på sammanlagt nästan 200 kg! Ofattbart att lite kläder, böcker och grejor kan väga så mycket. Och då har jag redan skickat 60 kg.

Nu börjar det bli tomt i lägenheten, men mycket återstår. Jag hade annonserat om Öppet hus för försäljning idag men ingen kom... Dock hade jag bara ändrat i min gamla annons, jag ska sätta in en ny imorgon med nytt datum - nästa lördag - och dessutom annonsera på taiwanesiska Yahoo. Så hoppas jag att jag blir av med de sista grejorna. Annars får jag gå till begagnat-gatan och se vad de kan erbjuda.

Var på en fantastisk spelning på the Living Room i lördags. Corbett och hans Retrosexuals spelade och hade sällskap av en trombonist som var otroligt duktig. Sen tog de upp en rappare på scenen, som pratade strunt till tonerna av 60-talsfunk med trombon och saxofon. Keisha kom upp och gjorde en bejublad sång - vilken sångröst! - och sen fick de upp en klarinettist från publiken också. Otroligt drag och väldigt, väldigt roligt.

Som tack för den här spelningen och flera andra bjöd jag hela bandet på en turkisk peppar-shot. Den var de inte beredda på!

Roligast var Tiff. Hon hjälpte till och serverade men sa att hon skulle gå vid tolv.

"Ah, like Cinderella?" frågade jag.
"Yeah, at 12 I'll turn into a pumpkin!" svarade hon glatt. Och jag sa att det vill jag gärna se, så jag stannar nog tills dess, jag också!

PS. Idag har jag namnsdag. Synd att man inte firar det i Taiwan.

Idag har jag faktiskt en "dejt". Jag och Christian träffade en av de nya repparna på en mottagning för ett par månader sen - han var alldeles färsk till stan. Alltså har han inte hittat så mycket umgänge än, så han ringer mig då och då. Otroligt trevlig och har haft ett intressant liv. Har representerat sitt land i NATO, FN och som ambassadör till en hel massa olika länder under sin karriär.

Han är dessutom jazzfantast och spelar själv, så jag har lovat att jag ska introducera The Living Room till honom, och det ska vi alltså göra ikväll. Först blir det middag på trevliga L'Olivier och sen blir det Corbett för hela slanten.

Men jag ska inte ta med mig kameran ikväll. Förra gången Corbett spelade visade Christian de fina bilderna han tagit för Irene som sa "Thanks. I have a gazillion pictures of my husband, looking like a frog, sucking on a saxophone." Så jag tror inte hon vill ha fler.

Det är dags för den årliga kräftskivan. Ostarna är medtagna från Sverige, likaså kräftdukarna. Hattmaterial är inhandlat - i år hittade jag glansigt papper till och med. Kladdkritor och snören finns också. Det är bara mahjongpapper som saknas och det ska jag ut och köpa nu.

Hurtigt inbjudningsbrev har skickats ut, inbjudningslistan är nästan klar - vi har en plats över. Vi har dock två par på väntelistan men vill inte splitta dem.

Fyrtio kilo kräftor är inhandlade och de har kommit till byggnaden och står och tinar i källaren. Flavor fixar maten så att vi slipper vispa grädde själva i år. Öl, vin och sprit är inköpt och några spritflaskor är till och med kryddade. Inte med Christians blandning i år, utan med Flavors.

Det blir nog skoj. Det brukar ju bli det.

Sista kräftskivan i Taipei för mig. Sista gången jag träffar många av dem jag träffat ofta de senaste åren.

När jag skulle följa Maria till flygplatsen packade jag ner följande viktiga saker i en blågul väska:

- axelbandslös aftonklänning
- korsett
- skyhöga skor
- strumpor
- smycken
- smink

så när S ringde var jag beredd! In på Far Eastern Plazas toalett gick en grå mus i kort grön linneklänning. Ut kom en vamp i full balmundering.

Canadian Ball.

Dagens kommentarer!

Satt med två taiwanesiska väninnor och diskuterade livet och allt. Den ena har fått en ny kollega som tidigare varit hemmafru men tröttnat på det livet. Så avslöjade hon att kollegan faktiskt var skild!

"Åh! Nähä! Guuud, vad praktiskt! Pengar och hus och ingen man som kommer och stör!!!"

När jag skrattade så jag fick ont i magen kom nästa:

"Du förstår inte, Inger. Du har ju en utländsk man, de är jättebra!"

Och jag förstår dem när de pratar vidare. Ts man tycker att hon inte ska låta så otrevlig när de grälar. Han orkar inte höra sånt, hon ska vara trevlig, precis som hon är när hon är på jobbet eller så. Och att hon inte ska shoppa så mycket, då ringer han till mamma och berättar hur hon slösar med hans pengar. Samt att hon ska skynda sig att föda honom en son, för han är ju ende sonen - de tre systrarna räknas inte - så att familjenamnet kan leva vidare.

E bestämde sig raskt för att inte gifta sig. Eller möjligen hitta en utländsk man.

Detta är folk i min egen ålder!

Hon kom, hon såg, hon evakuerades.

Maria undrade väl först lite varför vi inte skulle bo hemma under tyfonen. Men när alla innertakplattorna samtidigt lyfte sig av vinden, när tyfonen inte ens hade kommit in över ön, samtyckte hon glatt till att bo någon annanstans.

Tyfonen var ordentligt stark och vi var glada över att bo i en ombonad lägenhet långt ner i huset. Träden utanför lekte tittut "Nu syns vi - nu syns vi inte" i den kraftiga vinden och vi var häpna över att de inte bröts. Ännu mer häpna blev vi när vi upptäckte en liten duva som satt och åkte berg- och dalbana i trädet, och höll balansen med stjärten.

Tre videofilmer såg vi, vi åt pizza i mängder och pratade en hel massa strunt. S har numera någonstans att bo i Stockholm när hon kommer och hälsar på, nämligen i Marias lägenhet. De fann varandra rätt ordentligt, precis som jag misstänkte.

När stormen avklingat gick vi på Tickle my fantasy och naturligtvis på Watershed för att ge Maria lite smak på Taipeis nattliv.

Nattlivet fortsatte på fredagen, efter att Maria tagit en seriös promenad och sett massor av Taipei. Först en provsmakning på ett taiwanesiskt sjukhus - "Du får inte äta räkor" - och sedan till räkstället... Living Room är ett måste en fredagskväll och där stannade vi länge, trots Ss lockelser om Carnegies. Det tog vi till brunch istället och nu är Maria och träffar presidenten!