Det känns konstigt att sitta på jobbet och vänta på tyfonen. Det regnar ute men det har inte börjat blåsa än.

Tidigare har jag alltid varit hemma och väntat på tyfoner. Nu sitter jag här och försöker koncentrera mig. Om en timme åker jag till flygplatsen och hämtar Maria. I eftermiddag kommer det börja blåsa upp.

När jag gick hem igår var himlen nästan klar och solen lyste upp staden. Overklig känsla när man vet att det snart kommer en supertyfon som kommer att tvinga oss att stanna inne minst ett dygn. Den kommer rycka upp träd och blåsa bort tak. Det är som att vara med i en film där alla vet att rymdvarelserna snart anfaller men att det inte är mycket annat att göra än att vänta.

Det som slår mig är att i USA evakueras folk inför nästan varje orkan, man spikar träplattor framför fönstren och flyr. Här, med stormar av samma intensitet och ofta ännu värre, uppmanas vi att ta in saker som står lösa på balkongen och kanske tejpa fönstren så de inte splittras om de blåses sönder av stormen. Konstigt med så olika förberedelser.

Inatt bor vi hos S!

Jag har lagt till några nya länkar till höger och tänkte presentera dem här och nu.

Helena och Johan är kontakter från Shortcut och det är skoj att få insikt i deras stockholmsliv, än så länge så långt från mitt eget.

Hemliga pappan skriver otroligt vackert om sin nya lilla Karin, väl värt att läsa även om man inte har barn.

En vandring bland läkekonst och tvivel handlar om alternativ medicin, ett intressant ämne när man som jag ofta råkar ut för kinesiska läkare.

schmut är arg och intelligent, skriver medryckande och tänker ofta efter och mot strömmen.

Språkmakargatan - en blogg om språk! Mycket intressant!

Jag är så stolt och glad! På min rekommendation får Maria komma till Taiwan på "RYLA", i Rotarys regi. Hon landar imorgon. Förhoppningsvis landar hon innan tyfonen träffar ön. Det är en supertyfon, så det kan bli skakigt. Jag har redan försäkrat mig om plats i annan lägenhet än min...

Men först ska vi till K och dricka öl och vin och äta pizza. Det kan Maria behöva, för hon ska ju tala på presskonferensen på torsdagen. Om inte hela ön stänger pga tyfonen, förstås.

Snällt knatade jag till sjukhuset igår igen. Fick min höpåse och blev blåst på i prick 25 minuter. Lade mig på britsen som vanligt.

En praktikant kom och frågade om jag hade blivit "avslappnad" - dvs slipad på. Det hade jag inte och han frågade var jag hade ont. I hälen, som vanligt. Han satte igång att klämma på ena vad. Han hade med sig en yngre kollega som fick klämma på den andra. Det gör ont när två armbågar körs in i hälarna.

Gårdagens lärdom var att jag ännu inte fattat förra lärdomen - jag talade om för praktikanterna att hela vänsterbenet är väldigt stelt och osmidigt. Genast satte han armbågen i min skinka och hängde med hela kroppen. När jag stönade sa han "När jag trycker här slappnar hela benet och hela ryggen av." Tjena.

När de ryckt och tryckt ett tag var det doktorns tur. Än en gång gjorde jag misstaget att tala om för honom att det gjorde ont i ryggen också. "Det där är en gammal krigsskada" svarade han. "Det är pga att du har lätt skolios och musklerna har anpassat sig till det. Vill du bli av med det?" Skojade han? Klart jag ville bli av med det, det gör ju ont!

Han sa nåt jag inte förstod. Han letade efter ord... "It will be a ... severe punishment." kom han fram till. När jag såg marmormorteln han hade i handen förstod jag.

Så ont har har det inte gjort sen de tog ryggmärgsprov på mig när jag hade hjärnhinneinflammation som fyra- eller femåring. Förhoppningsvis hjälper det.

Till sjukhuset. Hade förbokad tid och gav sköterskan min lapp. "Oj, vad du är långt bak!" suckade hon och sa sen, med tydlig artikulation "Vill du gå och äta först?" varpå jag frågade om det skulle ta lång tid. Hon upprepade det hon sa, men då bröt doktorn in. "Hon ska ha förtur, hon är diplomat." Sköterskan smattrade iväg en harang på taiwanesiska och fick instruktioner tillbaka. Så sa hon "Men då får du berätta det för henne." "Säg det själv, hon kan kinesiska," svarade doktorn. Hon vände sig mot mig och sa "Kan du kinesiska?" och fortsatte sen med att förklara vad jag skulle göra - gå ner till receptionen, betala för en medicinpåse och sen komma tillbaka med påsen.

Jag är en snäll flicka så jag gjorde precis så. Jag fick en påse hö, uppblandat med saffran och lite annat. När jag kom tillbaka var sköterskan försvunnen, men en vänlig äldre dam, som ju åhört hela den tidigare konversationen, sa att jag skulle gå till rummet bredvid. "Steam treat lounge" stod det där.

Det visade sig vara en behandling där ånga cirkulerade i en behållare som innehöll höet jag köpt. Ångan sprutades på den del av kroppen man hade ont i, i 25 minuter.

Sen fick jag komma in och träffa doktorn. Han la mig på en säng och sa åt en praktikant att massera mina axlar och rygg, samt ner i vaderna. Taiwanesiska kinesiska läkare är använder inte traditionella metoder, tydligen. Tjejen tog fram en ordinär slipmaskin med sandpappret utbytt mot en gummimatta och körde över hela min rygg. Jag hade lite svårt att låta bli att fnittra.

Så kom doktorn och skulle behandla. Han frågade om jag sovit gott i natt och sa sedan till praktikanterna ”Ja, hon svimmade när hon fick akupunktur igår.” Tjejerna lät höra ett par medlidande ljud medan killen sa ”Var det HON!!! Jag kom försent och hörde bara att det var en utlänning som svimmat.” Synd att han missade spektaklet...

Slutsatsen av dagens övningar är att man aldrig ska tala om för en kinesisk läkare var man har ont någonstans. Han eller hon kommer nämligen med stor lust ta sig an området och klämma så hårt den kan. I och för sig känns det bättre efteråt, men AJ vad ont det gör. Nu har han fixat min nacke och min begynnande musarm också. Helt slut är jag.

Och på fredag ska jag tillbaka för att bli blåst på, igen.

Just det. Jag hade ju glömt. När jag blir nåldyna svimmar jag. Så även igår. Han började i nacken med tre nålar ("Snälla fröken, ni får se till att Sverige skickar hit fler personer till ert kontor, så här stel i ryggen kan ni inte vara!") och fortsatte ner mot korsryggen med sex, två i knävecken, en i vardera vaden och till slut en i varje fot. Femton nålar, allt som allt.

Sen började de mixtra med apparater som skulle skicka ström genom nålarna. Där låg jag med kudden under bröstet och pannan mot min handväska - för att kunna andas - och kände hur det snurrade mer och mer... Till slut fick jag ur mig, halvkvävt, att det snurrade. Det fick fart på dem. Doktorn kom tillbaka och ryckte alla nålar och sen fick jag massage i nacken ett par minuter. Och fick ligga kvar ett tag och repa mig.

Han undrade om jag sovit gott natten innan och det har jag ju inte gjort sen nyår. Då satte han två små nålar i örat på mig och sa att jag skulle fingra på dem när jag skulle sova, så skulle jag sova bättre.

Imorse vaknade jag pigg som en mört. Klockan halv sex. Somnade om och var toktrött klockan halv sju. Och hade vaknat lika många gånger som vanligt under natten. Jag får väl ge det en vecka, nålarna i örat sitter ju kvar.

Igår gick jag äntligen till en kinesisk läkare med min hälsporre. Då gjorde den så ont att jag knappt kunde nudda min häl med fingrarna.

Som vanligt blev alla förskräckta när jag klev in på läkarmottagningen. Efter en stund vågade de dock köra den vanliga jargongen. "Vad bra kinesiska du pratar! Har du bara varit här i tre år!!! Wow (till kollegan), tror du vi kan prata sådär bra svenska efter tre år i Sverige?" osv. Av någon anledning fick doktorn för sig att Moskva låg i Sverige.

Jag hörde hur de pratade när jag låg och väntade på britsen. "Men hon är ju inte tjock..." - hälsporre drabbar ofta feta personer. Sedan sa doktorn vänligt "Du ska nog försöka gå ner några kilo ändå." Jag sa inte att allt sitter på bysten och baken, han hade nog blivit lite för generad då.

Sen kom den obligatoriska frågan och den obligatoriska reaktionen. "Är du här som lärare?" "Nej, jag jobbar på svenska kontoret." och jag ser hur underläkaren och sköterskan ser ut som fågelholkar och backar en meter. Doktorn: "Då är du typ diplomat då eller?"

Till slut lyckades han göra det han skulle. Han tittade på mina fötter och sa "Ditt högra ben är kortare än det vänstra. Det gör att trycket på den vänstra hälen blir större." Ett *ryck* så var tydligen mitt högra ben lite längre. Det kändes i höften, iallafall. Han fixade och trixade med vaderna, höfterna och ryggen. Till slut tryckte han lite på hälen, i närheten av där det gjorde som ondast.

När jag reste mig gjorde det knappt ont alls! Fantastiskt!

Han sa dock att det skulle ta ett tag att helt bota det, eftersom det hänger mycket på min kroppshållning. Men jag ska tillbaka idag på morgonen och få lite akupunktur, det kunde påskynda läkningsprocessen, sa han. Jag har haft örtkompresser på hälarna hela natten.

När jag blir stor ska jag nog bli läkare inom kinesisk medicin.

Nu skålar vi igen. Jag har sagt upp mig. Sista arbetsdag den 7 oktober, så lämnar jag ön en knapp vecka senare. Har redan bett söta Dassana att boka biljetten.

Jag köpte nya lysrör, de gamla går sönder titt som tätt. Så frågade jag snubben i affären var jag skulle lämna de gamla.

"Du kan lämna dem hos sopbilen som vanligt, de tar hand om sånt. Men du kan ställa dem utan för dörren också, så är de borta imorgonbitti. Det är pant på dem."

Det skålas i champagne. Christian har fått jobb!

Kvällen spenderades på Peoples tillsammans med LC och hans fru. De var i Stockholm över midsommar och tack och lov!!! hade de fantastiskt väder. Han är hobbyfotograf och otroligt duktig, så efter en delikat måltid tittade vi på en bråkdel av hans bilder.

Han var speciellt nöjd med att skymningen var så lång, för skymningen är fotografens bästa vän. När ljuset försvinner och gatlysena börjar komma igång, då kommer kameran fram. Och i Stockholm varade detta underbara tillstånd i ett par timmar.

Sen gillade han Djurgården och Rosendals trädgårdar. Tyvärr hade de gått dit på midsommarafton så cafét var stängt, men han älskade stället ändå. Gräset, de stora träden, blommorna... Han var såld.

De hade också försökt hålla sig vakna en natt för att se när det blev mörkt. Vid halv två tyckte de att det nog var mörkt. När de tittade ut klockan tio över två var det redan på väg att bli ljust igen! Nu tror de på mig när jag säger att vi har ljusa sommarnätter i Sverige.

Efter bankstrulet gick jag till HSBC och öppnade ett konto. De är inte ideala eftersom man måste ha en ganska stor summa pengar på kontot hela tiden för att undvika straffavgift, men de är ändå den bästa banken i stan. Igår var allt klart och jag gick dit och fick bankkort och internetbank och telefonbank och hela köret. Sen gick jag till Taiwan Bank för att avsluta mina konton.

En äldre dam, som i vanliga fall sitter i bakre delen av banken och ser viktig ut, såg vad jag gjorde och sa "Ska du åka hem?" Nej, jag ska byta bank, svarade jag. Då blev hon intresserad och började fråga varför, var det så att alla på svenska kontoret skulle byta bank, din kollega var ju här igår! Jomenvisst är det så, svarade jag, vi är trötta på att inte få ta ut våra pengar utomlands. Jo, det förstod hon ju, det är ett stort problem, men såna är ju reglerna. När jag sa att jag kunde göra det med HSBCs bankkort blev hon intresserad och frågade om jag inte kunde höra hur det gick till, för det var nog inte riktigt lagligt, det var nog en gråzon, kom hon fram till. Det hade jag alls ingen lust att göra, funkar det så är det ok med mig.

Hon hade dock fått blodad tand och medan tjejen i luckan fipplade med alla mina papper hörde jag hur hon ringde upp huvudkontoret "Ja, jag tänkte fråga hur det kommer sig att utlänningar inte får ha ett internationellt bankkort hos oss..." Efter en stund kom hon tillbaka "Fröken Inger, skulle ni inte kunna tänka er att omvärdera det här? Vi skulle kunna göra ett undantag för er på det svenska kontoret, och låta er ha internationella bankkort."

Det var ju så dags. Jag och mina kollegor har diskuterat detta och en av dem var på banken för ca en månad sedan och försökte få dem att göra just en sån deal. Men det var väl fel person han talade med, misstänker jag, för de tvärvägrade. Då bytte först han bank och sen jag och de började väl inse att de faktiskt skulle förlora en del kunder på detta. Synd att de inte tänkte om tidigare!

Men som min kollega sa "Man vill ha en bank som lever på 2000-talet, inte en från 1800-talet!" så vi tänker inte byta tillbaka. Engelsk internetbank - bara en sån sak! Eller fondsparande, inte dåligt det heller. Sen får man behålla kontot om man lämnar landet, det kan ju också vara praktiskt!

Det är ett svenskt jojkband i stan, Ola Stinnerbom Yoik Band. Otroligt häftigt. De är inbjudna till en festival som hålls vid Shimen Water Reservoir en bit utanför stan. Jag och M åkte dit i tisdags och njöt av suggestiv stämning, vacker sång och otroligt mäktigt vattenfall från reservoaren.

Vi ska dit imorgon igen, då den svenska gruppen har sitt paradnummer, technojojk. Det ska bli otroligt spännande!

Det är lite knökigt att ta sig hem bara. Det tog två timmar sist.

Det är vattenbrist i Taoyuan. De får leda om dricksvattnet och om de inte har vatten i slutet på veckan avgår ekonomiministern.

Som ni kanske minns regnade det 1200 mm häromveckan. Och det är ändå vattenbrist. Varför det? Jo, för att regnet fyllde den stora reservoaren till bristningsgränsen och så rörde tyfonen om lite - vilket ledde till att vattnet är så smutsigt och lerigt att det inte går att rena tillräckligt. Man måste vänta på att det lägger sig.

Alltid är det nåt som krånglar...

Dagens kulturkrock:

Inger, glad och solbränd (nåja, nästan) efter semestern: "Titta på alla mina fräknar!"

Välmenande kines (köper gör-mig-vit-produkter från SKII och Lancôme): "Åh. Det är inte så farligt, de syns knappt..."

Jag fick oväntat besök i lördags. Familjen Chen-Liao var på genomresa och behövde någonstans att bo. Självklart. Jag var lite pömsig, så jag gick och la mig vid halv ett. Smet på toa en stund senare och tänkte meddela mina gäster att det gick bra att knycka av vindruvorna i köket.

Då sitter Lihui i soffan och smaskar - popcorn! Christians söta "caramel popcorn" som jag skulle slänga. De var underbart goda, hon hade aldrig ätit så söta popcorn, sa hon! Hälsofreaket! Kunfeng satt på golvet och såg ut som en ledsen hund, för han fick inte smaka.

Delicious!!!

Jag kan meddela att IKEAs hylla Ivar inte gillar tyfoner och taiwanesiskt klimat. När vi flyttade hit gjorde vi oss av med vår tv-hylla, som vi byggt av en hörn-Ivar, och ställde honom på balkongen istället. Där fick han stå med tretusen olika små blomkrukor (tomma) på den undre hyllan, och vackra orkidéer, kumquatträd och pumpa på övre hyllan. I hörnet på balkongen stod han och var vacker.

Sen kom tyfonerna, en efter en. Det var ju några förra året. Och så det vanliga regnet som stänkte in på honom. När de lagade takbiten som nästan flög av i en tyfon förra året hände det sig så att vattnet droppade rakt på Ivar. Som tålmodigt tog emot det mesta.

Tills tyfonen Marsha. Han klarade Haitang, nästan, förutom att han blev lite putt när Christian ville stå på honom för att ta bort det där som gjorde att det droppade på honom. Undre hyllan trasig. Nåja. Det gjorde inte så mycket, den övre funkade ju.

Tills i lördags när jag kom hem. Då hade övre hyllan också rasat. Alla blommorna hade hasat ner i en käck rad på golvet. Förutom pumpan, som hängde förtvivlat någonstans på mitten - den höll ju fast sig i taket, dit den växt.

Jag försökte laga Ivar. Men kom på att så gott som varenda planka hade lossnat från den nästa (klister) och flera skruvar gått av. Så han fick pensioneras.

Gott råd: Ha inte Ivar utomhus.

Vi köpte två underbart lätta och fina sidentäcken, handgjorda. Vi skickade dem direkt hem, praktiskt med post!

Här görs täckena.

Sidenet dras över bordet och fästs i spikarna på sidorna.

Först väger man hur mycket siden som ska användas. Våra täcken vägde 1,5 kg.

Här är råsidenet som används.

Christian övar sig på bebishållning. Notera ölburken.

Hela familjen. Från höger är det Lihui, Kunfeng, Christian med Zhezhe i famnen, Binbin och hans kusin på golvet.

Binbin är nu över två år gammal.

Kunfeng är nu tvåbarnsfar. Lilla Zhezhe är åtta månader gammal.

Barnen har amuletter på sig för att hålla onda andar borta. Det är säkerhetsnålen man skymtar nedanför Zhezhes öra.

Middagslagning! Lihui skötte grönsakerna och Christian skötte köttfärssåsen. Jag hackade det som skulle hackas.

Binbin vill gärna hjälpa till med det mesta.

Gatan ligger öde. Videobutiken och nudeltanten är ändå öppna.

Vindruvan och passionsfrukten klänger sig fast i balkonggallret

Grannarna ser ut att ha det bra. De flesta tittar på tv och några har städat balkongerna.

Stormen börjar dra bort.

Hualien. Inte många träd stod upp.

Det är ett sånt här hus vi bor i. Vårt höll.

Tyfonen Masha är över oss. Eller, den är snart förbi och i Shanghai. Tur är väl det, för hittills har Xinzhu fått 1120 mm regn på strax under två dygn. Broar har rasat av vattenmassorna och hus är avskurna efter jordskred. Fyra döda än så länge.

Jag sitter här och lyssnar på vinden och regnet. Det blåser inte lika mycket som förra gången, så jag har sovit bättre inatt. Men väckts då och då av intensiva trummanden på plåttaket.

Min bank strular. Det har den gjort sen de fick för sig att man som utlänning inte längre fick ha sitt födelsenummer som ID-nummer utan måste ha det tiosiffriga man får av staten. När jag kom hade jag inget sånt eftersom jag är nästandiplomat.

De fick numret och lyckades med konststycket att nolla alla mina konton på internetbanken. Sen funkade inte det nya bankomatkortet jag fick samma dag. De löste det mesta, och jag var rätt nöjd. Men fortfarande funkar det ju inte att ta ut pengar i utlandet med bankomatkortet. Otroligt logiskt, eller hur? "Nej, du får inte ha ett bankomatkort som man kan använda i utlandet, du är ju utlänning!"

När vi skulle föra över pengar från Christians bank till mitt konto strulade det igen. Den kära banken hade, utan att tala om det för mig, bytt mitt kontonamn från Inger Ridderstolpe, som varit sedan jag kom i augusti 2002, till Wang Yingge, vilket är mitt kinesiska namn. Så överföringen kunde inte utföras med mindre än att jag åkte till den överförande banken och skrev mitt kinesiska namn själv. Otroligt.

Så idag ska jag gå och ta ut vartenda öre och byta bank!

Hade en tjejkväll med M igår. Eller tjejeftermiddag/kväll, kanske. Vi träffades vid halv fem och så gjorde vi en typisk taiwanesisk grej - åt hela kvällen. Först ett glas te på en lokal sylta. Sen till VVG för middag. Vidare till Sun Yat Sen Memorial och cafét som finns där för en glass och ytterligare ett glas te.

Det tog inte slut på samtalsämnen en enda gång. Otroligt roligt och ska upprepas. Väninnor är sällsynta här. Speciellt riktigt bra väninnor.

Vi är hemma igen efter semestern. I två bemärkelser. Jag är här, i Taipei, sedan i fredags. Christian är hemma i Stockholm sedan igårmorse.

Uppdateringar från resan kommer snart, tillsammans med alla bilderna. Håll utkik.