Vårt celebra besök har åkt hem med tunga resväskor och livet börjar återgå till det normala. Datarummet är återerövrat och inga flera frukostar står på bordet när man kommer ut ur duschen. Bara att vänja sig, igen.

Idag var det boksalong, denna gång avhandlades Marianne Fredrikssons "Anna, Hanna och Johanna", en av de få svenska böcker som finns översatta här. Det blev en fantastiskt bra diskussion, i dag igen. Återigen på kinesiska...

Det är så härligt med boksalonger när man börjar lära känna varandra. R berättade om sitt förhållande till sin mamma, hur hon inte vågar krama sin mamma. N sa att hon hade det likadant, därför såg hon till att hennes son alltid kramar sina morföräldrar. K berättade att hon visar ömhet mot sin mamma genom att vara barnslig och så gick det över i en diskussion om kvinnor som använder "barnslighet" för att få som de vill. Jag skulle tro att det kan översättas med att fjäska på svenska.

Allt detta ur en bok. Till alla som inte provat att delta i en boksalong - starta en egen! Det gjorde jag. Två stycken. Den i Sverige fortsätter utan mig, och det kommer den här också göra när jag en vacker dag lämnar Taiwan. Det ger så mycket tankar, det är så otroligt roligt att höra vad andra läser in i den bok man just läst.

Idag var jag på yogan igen. Första gången på många veckor. Alla mina yogakompisar undrade så var jag varit och varför jag inte varit där på så länge! "Har du varit utomlands nu igen?" Men det hade jag ju inte. Jag skyllde på min familj som jag hade måst valla runt i en himla massa dagar. Jag kunde ju inte säga att jag a) varit lat och b) börjat träna kungfu...

Idag har vi gått. Fast först har Minna varit hos tandläkaren. Vi fick snygga bilder på henne i tandläkarstolen. Sen var det redan lunch, vi var visst lite sena. Ångade dumplingar fick högsta betyg från alla. Smaskens!

Blomstermarknaden lockade. Figge köpte en liten gris på första marknaden, Minna köpte ett antal frön på den andra. Sen var vi trötta. Kaffe på Dantes och alla höll på att somna i stolarna. Sogo fick sig ett besök och sen var det dags för mat igen. Räkrestaurangen hägrade, vi åt åtta olika sorters räkor och alla var fantastiskt goda. Lätt att överäta sig på de där...

En kaffe på Starbucks på vägen till nattmarknaden och se där! Göran och Kristina knatade förbi utanför fönstret. Efter pitstoppet var det bara ett stopp kvar, fotmassagen. Då kom Chris, Erique och Thorsten ("the world's second best hubby") förbi och det blev ett nytt kramkalas. Sen var det nannatajm, jag var så trött så jag ramlade ihop i en liten hög. Men först se vad vi skulle göra imorgon...

Klockan åtta imorse började grannarna köra bandsågen. Skojsigt. Samtidigt var någon och rumsterade om på vår balkong - dags att kolla av vattenmätarna. Håhåjaja. Det var väl dags att gå upp, misstänker jag. Det tyckte inte syster yster.

Idag hägrar Working House, tygmarknaden och en liten bergspromenad.

Idag kom de, det celebra besöket! Vi började såklart med en japansk grillmiddag, precis som förra året. Inte på samma ställe, för där ligger numera Tavern, men vi hittade ett annat. Mattias hade inte sett 101:an så vi tog en kik på den också. Sen var det nattmarknad som gällde! Fem fotmassager och en axelmassage och så var det dags att åka hem. Ommöbling, sängplacering, bokhyllevändning och så kunde vi sova. Efter att ha fått ett litet påskägg var, förstås. Godis i massor!

Hongkongs turistbyrå bjöd in till maskerad. Alla skulle gå. Flera dagar i förväg diskuterade ANTORs kvinnliga medlemmar vad de skulle ha på sig, var de skulle lägga håret etc. Till slut gav jag efter för grupptrycket och gick för att lägga håret i salongen på nedre botten.

Jag tänkte ha en enkel Agnetha-frisyr, lite utsvängda toppar. Det tänkte inte frisörskan. Hon rullade håret på papiljotter och satte mig under värmen. Eva satt bredvid.

När hon började sätta upp håret i lockar på huvudet tänkte jag "Om någon frågar vad jag klätt ut mig till ska jag svara 'Farmor!'" för det var ungefär så jag såg ut.

Tyvärr hade Christian vägrat den röda sparkdräkten vi hittade i en uthyrningsaffär och satt på sig vit skjorta och svarta byxor. Jag hade utsvängda jeans och en psykedelisk tröja och alltså en mycket intressant frisyr med lockar uppsatta över hela huvudet. Nu var det dags!

Först blev vi fotograferade, jag med en "kille" och Christian med en "babe". Jag protesterade ville ha en "hunk". Tyvärr inte.

Det vanliga köret, dansare, band etc. Och så lite lekar på scen, ett fyllespel som de modifierade lite. Så drog de upp Christian på scen och hade honom att spela. Med instruktioner på kinesiska. Inte lätt... Men han gjorde sitt bästa och showade loss. Eftersom han var gäst fick han vinna. En stund. Sen var det hans tur att förlora... Bara att ta av sig skjortan. Han resignerade och lätt den söta bejben knäppa upp knapparna. Allmänt jubel.

Kommentar när han kom tillbaka till vårt bord "I envy you. You have chest hair." När vi gick därifrån ett par timmar senare sa den söte homosexuelle pojken i dörren "Thank you so much for taking off your shirt!!!". Intressant kväll.

Idag har Christian varit här i två år! Det firade vi först med en brunch med C och I och T och sedan gick vi till vår favvissushirestaurant och svullade ordentligt. Det är så otroligt gott med sushi!

Tänk, två år. Och jag har varit här i två och ett halvt. Tiden går fort när man har roligt!

De svenska damerna hade kafferep hemma hos Irene idag. Eftersom hon bor tre kvarter från mig, och alltså ganska nära kontoret, kunde jag delta. Det är trevligt att kunna vara med ibland, och lära känna de andra svenskorna här.

Många olika ämnen avhandlades och Mildred läste alla sina böcker flera gånger. Hon är snart två år och tre äpplen hög. När vi skulle gå och alla stod i farstun och ropade hej kom hon farande som ett litet jehu och slog armarna om mina ben och borrade in ansiktet och kramade mig. En kramattack, helt enkelt!

Vid den första korsningen var det trafikpolistomt. Jag blev orolig för att jag var sen till jobbet, men det var jag inte. De var bara borta. Vid nästa korsning förstod jag varför. De stod mitt i gatan. Där låg även en skrothög som jag identifierade som en fd scooter. Tio meter bort låg ett hjul. Ytterligare tio-femton meter bort, nästan över korsningen, stod en helt oskadd vit bil.

Killen som kört scootern såg helt ok ut. Jag hoppas han inte hade haft någon bakpå som redan skickats till sjukhus.

När jag gick över gatan klev poliserna ut och ritade ett vitt kritstreck runt det ensamma hjulet, mitt i gatan. Bilen var redan inringad med vit krita, likaså scootern.

Lagarna i Taiwan förbjuder en att flytta krockade fordon innan polisen varit där och kollat allt. Alltså pågick trafiken i korsningen som vanligt, trots fyra personer, en fd scooter och en stannad bil mitt i vägen.

Det är fantastiskt väder. Som vi har väntat! Inte för varmt, lite för kallt. Strålande sol och man behöver inte ens halsduk. Läderjackan hänger dock med än så länge, det är inte varmare än ca 15 grader. Men efter en månads ihållande regn känns det som sommar!

Taipei Times rapporterar om jordbävningarna i helgen.

Jag vaknade av en jordbävning inatt. Högg tag i Christian och så låg vi och väntade på att den skulle sluta. Och väntade. Och väntade. Så slutade den. Då kom det en till. Det skakade i två minuter och det gungade ordentligt. Till slut klarade jag inte av att ligga ner utan gick upp. Flaskorna och glasen i skåpen klirrade, det rasslade i nätdörren. Mäkta obehagligt. En stund senare kom det en till. Och en till.

Det har varit nio jordbävningar inatt och idag. De flesta har inte känts här i Taipei, men de två stora gjorde det, den kan jag lova. De var på 5,9 båda två och låg inte särskilt djupt i jordskorpan, bara 8,5 respektive 7,0 km ner. Därför skakade det så väldigt. Det började upp och ner och fortsatte att skaka i sidled. När tv-kanalerna vaknade inatt, ca 40 minuter efter att det skakade, sa de att det kan komma efterskalv på upp till 5 under de närmaste två veckorna.

Vi var uppe i en hel timme, tittade på tv, försökte komma in på rapportsidan på nätet och lyssnade på radio. Det verkade som om det inte var några skador - ett utrymt hus i Ilan, närmast epicentrum, hade rasat och någon hade fått en hjärtattack i rädsla, men annars lugnt. Folk i Ilan, som ju är vana vid jordbävningar och inte blir rädda i onödan, hade dock valt att gå hemifrån och samlades på större tomma ytor för att inte krossas av fallande hus. Det var 6 grader varmt ute, så jag hoppas att de fick med sig ordentligt med kläder! För att vara på den säkra sidan - med tanke på hur DN och andra tidningar rapporterade förra gången - så skickade vi ett sms hem och sa att vi var ok.

Titta på grafiken här. Klicka på "earthquake" eller på varningsflaggan högst upp.

Som en liten tröst så är vädret strålande vackert idag. Det är apkallt, 7-8 grader, men solen skiner och det är blå himmel.

Jag har ont i magen idag. För fet mat igår, skulle jag tro. Bestämde mig för att köpa mantou på vägen till jobbet, som frukost. Det är ångade bullar som äts med förtjusning här. De smakar i stort sett ingenting.

Jag köpte en vanlig vit och en med blandade sädesslag. Den är bajsbrun.

När jag knatade vidare till jobbet, svängandes på min lilla påse med mantouar tänkte jag på hur stora de är. Hur skulle jag orka två stycken? Sen gick tankarna till filmen "Att leva" av Zhang Yimou. Den kom för några år sedan och handlade om en familj på landsbygden och deras fruktansvärda liv under kulturrevolutionen, bland annat. Familjen hade svultit under lång tid. Så fick dottern en påse mantou att ta hem. Åtta stycken. Hon åt allihop. Magen sprack.

Jag är inte speciellt sugen längre.

Jag har kommit på ett litet delikat problem. Vi får ju celebert besök igen om två veckor och vi planerar för det.

Vi ska äta räkor på favoritrestaurangen, ångade dumplingar på Dintaifung och andra ställen, gå till nattmarknaden på Linsen Street, äta nudlar på Azongs vid Ximending ("de är egentligen inte så goda, men man måste äta dem bara för att förstå varför alla köar" som vår wushutränare sa), traditionell kinesisk mat, fisk och skaldjur, nudlar hos vår tant hemma, på den nyöppnade japanska isakayan, stinky tofu i Shenkeng, på Living Room, provsmaka allt på marknaden i Jiufen...

Men... De är bara här en vecka, lite drygt. Och det blir, med ett par utflykter, bara sju middagar! Panik! Hur ska detta lösas? Kan man äta mer än en middag om dagen?

För övrigt tyckte Patrick, vår blixtsnabbe och ständigt leende wushutränare, att vi skulle ta med vårt besök till honom så kunde han lära ut lite självförsvar. Det kunde ju vara skoj!

Jag lyxade till det idag när Christian hade annat för sig. Fotmassage och nudlar, var planen. Mäster hade tid, som tur var, och lade sina smärtsökande händer på mina stackars axlar, ben och fötter. Så fort han lägger ner händerna så gör det ont. Han har smärtradar i dem. Eller som han sa "Vi är gamla kompisar, jag och smärtan."

Som vanligt konstaterade han att jag har taskig matsmältning, ont i ryggen, svårt att sova och ett antal andra mindre krämpor. Det säger han varje gång och jag håller med. Men nu tyckte han tydligen att det fick vara nog, för han undrade om jag ville lära mig en qigongövning. Det skulle ta tjugo minuter varje morgon, sa han, och det tycker jag väl att jag kan avvara.

Så skrev han ner ett litet schema åt mig. Jag ska först andas in och andas ut två gånger, långa andetag med tänderna hopbitna och munnen snörpt som en vissling. Det är mycket viktigt att det låter när man andas! Sen ska jag andas in en fjärdedel av min lungkapacitet och hålla det i 25 sekunder. Ta in en fjärdedel till och hålla i 15 sekunder. Sedan den tredje fjärdedelen och hålla i 30 sekunder för att avsluta med den sista fjärdedelen och hålla allt i 30 sekunder till. Om (om??) det är svårt att hålla andan kan man "växla" luften mellan magen och bröstkorgen. Upprepa tre gånger, vila en minut emellan.

Efteråt känner jag mig alldeles lätt och tom.

Detta ska jag göra i två dagar, sedan ska jag andas in femtedelar och sedan sjättedelar. Nästa vecka ska jag tillbaka och få nästa del av övningen. Mycket intressant, vi får se om det hjälper mot någon åkomma.