Jahapp. Här har man gått omkring och slängt sig med coola japanska maträtter i flera år. Grundlurad. Titta här får ni se.

Jag skrattar fortfarande. Corbett kan Christians svagheter.

En nackdel med att bo i det här landet är alla småkryp som finns överallt. Vi har varit relativt förskonade från kackerlackor men vi har myggor som tydligen bor och förökar sig inne i sovrummet, små fula flugor som har bestämt sig för att badrummet är deras hem och nu på sista tiden ett fåtal små dumma och hårda kryp som flyttat in i köket.

Vi har hittat ett här och var och tänkt att vi ska städa ur ordentligt för att se varifrån de kommer. Fast igår bestämde vi att vi skulle låta Marissa göra det istället, och så tittade vi på tv en stund. Sen gick jag ut i köket och det var ganska många fula kryp på golvet. Jag började titta i skafferiet. Mjölet som stod på golvet hade vi slängt ut häromdagen, så där var det inga kryp kvar. Men i skafferiet...

Visste ni att mjölbaggar kan äta sig igenom dubbla plastpåsar om det finns nåt tillräckligt gott därinne? Och visste ni att de bara äter mjöl och gryn och struntar i brylépudding i pulverform? Inte gillar de kikärtor heller, och inte glöggkryddor. Alltid något.

Louise var på IKEA i helgen och tog upp beställningar till hela kontoret. När jag skickade min lista frågade hon om det verkligen var så att Christian fått säga sitt... Han är matmäster i familjen och det vet hon. Så det blev såklart lite till.

Idag kom påsen med Cora. Blommig Falukorv, Siljansknäcke, Gott och Blandat, Dumleklubbor, Kalles Kaviar... Smaskens!

Grattis till far på födelsedagen! Vi ska tänka på dig när vi smaskar godis!

Idag kom våren! Det var ljummet ute, säkert uppåt 18-20 grader, solen lyste och alla var glada. För första gången på länge kunde vi äta frukost med ytterdörren öppen - underbart! Folklivet på gatan tog fart, alla var ute och köpte nya saker.

Vi knatade till marknaden och köpte ingefära och gick sedan vidare till The Mall och den stora nya CitySuper. På vägen var vi ju tvungna att titta in i diverse små butiker, så det tog ett tag.

Vi handlade knäckformar och diverse knäckingredienser, här skulle pysslas! Vi hade bestämt oss för att överraska Irene med lite gott svenskt godis. Vi gjorde vanlig knäck, knäck med mandel och kola med ingefärssmak och dessutom slängde vi ihop några chokladbollar. Fast bollarna blev sådär, det var något svenskt som fattades. Antingen vaniljsockret - det japanska var ingen hit - eller så var det salt smör.

Irene älskade knäckbräcken med mandel i och vi får nog göra en ny sats om Corbett ska få smaka något när han kommer hem på tisdag.

Lagom till att vi skulle gå ut med soporna kom vintern tillbaka. Det ösregnade och var bitande kallt. Till råga på allt tyckte grishinksvakten att jag var slösaktig som slängde mina skulor i en plastpåse. Han tyckte jag skulle ta dit hinken istället, för om jag smutsar ner platspåsen så kan den inte återvinnas.

Jag har ingen lust att diska grishink varje dag, så jag fortsätter nog med plastpåsen. Får väl skicka fram Christian att tömma den, han förstår ju ändå inte vad de säger.

Igår lyste Marlboro upp vår annars ganska gråa och regniga januaridag. Hon är hemma i Taiwan igen efter ett tag i Sverige. Det var roligt att höra henne berätta om vad hon upplevt, på svenska, engelska och (mest) kinesiska. Hon är ett yrväder och kan pladdra oavbrutet i flera timmar, om man låter henne. Jätteroligt! Och bra för hörförståelsen.

Det som hon var mest upprörd över från Sverige var att det var så dyrt att gå på toa! Var man är så kostar det fem kronor att gå på toaletten, mycket om man som hon är arbetslös och går på toa i snitt två gånger i timmen.

Här är det bättre, här finns det allmänna (och rena och snygga) toaletter på varje tunnelbanestation samt att man alltid får låna toaletten på restauranger, även om man inte äter där. Mycket bekvämt!

Jag har spanat in en ny butik jag ska presentera för min syster och mor när de kommer: Relove - märkeskläder second hand. Där kan man nog hitta en del skoj!

att vara filippinare, verkar det som. Det började med att Cs vän D fick en plötslig hjärnblödning i söndags. Tre av de fyra stora blodådrorna i huvudet är försvagade, den fjärde har brustit. Hon har 30% chans att överleva. Den enda trösten i sammanhanget är väl att hon är här legalt och alltså har sjukförsäkring. Hade hon varit hemma så hade hon nog dött på gatan. Men hur ska det gå för hennes familj, den hon är här för att försörja?

Starka, glada, positiva D som vi alla gillar så mycket. Nu kan vi inget göra för henne, hon har till och med besöksförbud. Vi tänker på henne, ofta och mycket.

Sedan visade det sig att Ms kompis som var här illegalt blivit tagen av polisen och hemskickad på grått papper. Direkt. Ännu en familj som förlorar sin försörjning.

Och så blev Cora hundbiten igår när hon var ute med lilla Putte. Putte gillar att skälla på stora hundar och när man är en dvärgschnauzer är det lite dumt. Den stora hunden missade Putte och bet Cora istället. Stelkrampsspruta direkt.

Det kinesiska nyåret börjar närma sig. Alla flyr stan. Alla ska hem till mamma och äta god mat. Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Van har en idé om att hyra bil och åka runt på ön och vi är med på det.

Bara två hakar... 1. Hyra en bil. Dyrt under nyår då alla ska åka någonstans. 2. Hitta någonstans att bo när vi väl hittat en bil. Fullbokat sedan månader tillbaka.

Sen måste vi ju åka och hälsa på Lihui och Kunfeng också och se deras lilla nya bäbis. Den ser väl ut ungefär som den förra, men ändå.

Vi får se hur det blir. Huvudsaken är att vi är lediga i en hel vecka - helt underbart!

Min lilla trevlige yogamäster var mycket hårdhänt idag. Vi fick alla sitta på golvet med fötterna mot varandra och knäna utåt. Så ska man ju försöka få ner knäna i golvet och samtidigt luta sig framåt. De som verkligen kan får ner pannan och bröstkorgen i golvet. Vi andra försöker peta fingrarna lite längre fram.

För att hjälpa oss att bli smidigare så ställer han sig först med sina fötter strax utanför våra ljumskar - så att knäna ska komma ner i golvet. Det gör ont. Sedan trycker han sina armar i ryggen så att vi trycks ner mot golvet. Det gör ondare. En och en, förstås. Sedan kliver han upp på ryggen och gungar lite, så att man trycks ner i golvet. Om man lyckas slappna av, förstås. Annars gör det ondast.

När han hade gjort det på nästan alla och satt kvar på den sista ryggen så ... Atchooo! nös han! Sittandes på knä på en kvinnas rygg. Vi andra fick oss ett gott skratt, men hon tyckte det var lagom skoj.

Nu är det dags för de första direktflygen mellan Kina och Taiwan sedan 1949. De har kommit överens nu, till slut. För två år sedan var det på tal att göra samma sak - erbjuda taiwanesiska affärsmän i Kina att flyga hem direkt, enkelt och bekvämt. Då blev det av, men med mellanlandning i Hongkong, vilket innebar att ingen ville åka - samma långa resa ändå.

I år har de lyckats komma överens om att planen ska få flyga direkt mellan Taipei och Kaohsiung till Guangzhou, Shanghai och Peking, utan att mellanlanda men med en liten sväng in över Hongkongs luftrum. Det kommer att bli en mycket snabbare och bekvämare flygning.

Observera dock att detta bara är charterflyg under det kinesiska nyåret. Vi vanliga dödliga får fortfarande flyga via Hongkong för att komma till Kina.

Detta är dock en väldigt trevlig nyhet och lite mer rakt på sak än den tunnel Peking föreslog förra veckan...

Det är skönt med lata lördagar. Vi började med en sen brunch - halv två - på Chokolate & Love med I&W. Mäkta trevligt. Fantastiskt god mat och väldigt trevligt sällskap. Vi blev kvar där fram till fyra, då skulle de hem och träffa rörmokaren och förhoppningsvis få varmvatten. När det är 10 grader varmt inne och ute är man ganska beroende av en varm dusch...

På vägen hem tänkte vi ta en snabbtitt in på den nya supermarketen här, CitySuper. Det blev en lång och dyr snabbtitt. För er som är vana vid att kunna gå in på ICA eller Vivo Klippet och köpa allt ni vill är det inte så imponerande. Men här! Tänk, att kunna köpa en påse hasselnötter! Eller rågmjöl? Flera andra saker slank också ner, men det gäller att hålla fingrarna i styr. Det är dyrt. Mycket, mycket dyrt.

Smakar det så kostar det, helt enkelt.

Bortskämda grisar, kan jag nu konstatera. Jag hade lagt ner ett par jujubedadlar i min grishink, så att de små nassarna skulle få nåt gott att knapra på. Direkt bannades jag av grishinksvakten: Nej, allt måste vara genomkokt. Jag fick slänga det i komposthinken istället. Alla våra fina matrester som vi tänkte skämma bort dem med!

Nästa gång ska jag försöka smyga ner lite bröd åt dem. Bröd är ju iallafall genomgräddat.

Igår var vi på Kung Fu In (varning för anskrämlig websida) och slogs lite.

Det är ett helt gym med silikondockor som man ska sparka och slå på. Christian var där med företaget för ett tag sen för ett jippo och han tyckte det var jätteroligt. Vi bestämde oss för att testa.

Det är ett kungfu-gym, som namnet antyder. De vill dock göra det lite roligare att träna kungfu, och de satsar på målgruppen som inte vill gå upp svintidigt och späka sig för att en dag bli en av de bästa i landet. Alltså de som tycker det är skoj att lära sig grunderna, ha socialt trevligt med vänner och dessutom få en grundlig genomkörare.

Vi fick en privatinstruktör som var mycket duktig. Han körde med oss så att vi blev som trasdockor - Christian kunde inte ens skriva sitt namn efteråt. Vi funderar på att gå tillbaka, det var riktigt roligt. Så nära boxercise jag kan komma i det här landet.

Eftersom jag nu är tillbaka på mitt gamla jobb för stunden, får jag åter svara på dessa udda frågor.

Idag rinde en man och frågade om det var ok att ge en svensk en födelsedagspresent två veckor i förväg, eller om det var mycket oartigt. Jag sa att det var ok.

Det är bitande kallt! Det är som att vara tillbaka på Rosendal på vintern - man klär av och på sig framför värmeelementet och skyndar sig i säng på kvällarna. Man sitter helst med tårna framför den lilla kupévärmaren, med filtar och extra koftor på sig.

Det är lika kallt inne som ute - ca 6-7 grader. Det snöade på Yangmingshan, nationalparken utanför stan, i helgen. Oscar har bildbevis, han var ute och gick där klockan sex på nyårsdagens morgon.

Nu är resedagboken från Brasilien och Sydafrika uppe. Klicka på länken "Resor - där" till vänster och ni får alla inlägg på en gång. Det är skrivet i dagboksform och kanske mer intressant för mig än för er.

Nu har vi köpt två nya sophinkar. Förutom nya sovrumslampor, ett vinställ och lite annat smått och gott från IKEA. Sophinkarna med lock köpte vi dock i den lokala allting-butiken.

Det är nämligen så att man från och med igår får böter om man inte sorterar sina sopor. De ska sedan tidigare sorteras från plast, papper, återvinningsbart och kläder. Men nu ska man även dela upp hushållssoporna på sånt som grisar äter och sånt som grisar inte äter.

Jag tycker uppdelningen är lite konstig. Inte att man delar upp på sånt som grisar äter respektive inte äter, utan att taiwanesiska grisar inte äter råa grönsaker. De gillar inte potatisskal, sallad och gurka. Det gör svenska grisar, så vitt jag vet. Men taiwanesiska grisar äter bara sånt som är tillagat. Iallafall enligt myndigheterna.

Nytt år, redan.

Vi insåg imorse att efter en hektisk höst med många underbara vänner på besök och flera fantastiska resor har vi ingenting planerat på väldigt länge. Det känns skönt, att få ha lite vardag och inte göra så himla mycket hela tiden. Inte för att det inte händer saker - det gör det hela tiden - men för att vi inte behöver planera så mycket.

Nästa sak som händer är inte förrän i februari - det kinesiska nyåret. Kanske ska vi ner till Lihui och Kunfeng, om de får sitt hus klart. Annars får vi se hur vi gör.

Nyårslöften har vi inga speciella, det är också skönt. Att veta att vi gör vårt bästa hela tiden, för att älska varandra, för att leva ett gott liv med mycket kärlek, är viktigare än en massa löften.

Snart kommer reseberättelse från det fantastiska bröllopet i Sao Paolo, safarin i Afrika och det känslomässigt stora besöket på Robben Island. För att inte tala om känslan av att bli rånad av en babian.

"Var ska du kliva över åren?" har varit den vanligaste frågan de senaste dagarna. Det betyder förstås "Var ska du fira nyår?"

Vi hade inga direkta planer. Först tänkte vi fira med Frasse och Maryn, men de bestämde sig sen för Dan Ryan's Chicago Grill och det vägrade vi. Så vi bestämde oss för att äta på Hyatt och sen traska till firandet vid stadshuset, se på konserten, köra nedräkning och se fyrverkerierna från 101:an. Lagom, tyckte vi. Sen hade de flamenco på the Living Room, så dit tänkte vi också ta oss.

Kaitlin ringde på eftermiddagen och frågade om vi hade nåt för oss. Tja, sa jag och berättade. Hon hakade på, så vid sjutiden handlade jag och sen åkte jag och Kaitlin hem med en rolig taxigubbe.

Christian lagade maten medan jag och Kaitlin hade tjejsnack i soffan. Bra med ett hemligt språk ibland. Mycket god middag och så blev det pepparkakor med stiltonost till efterrätt. Tur att Kaitlin är van vid västerländsk mat! Men stiltonosten var nog inte hennes favorit, ändå.

Vi tog oss till 101:an och åkte förbi Volkswagens jippo där en massa folk stod med händerna på ett femtontal olika bilar för att vinna dem. Det började bli mycket folk framför stadshuset och vi hittade en ganska bra plats att stå på. Kaitlin och Christian slog vad om vem som skulle leda nedräkningen, A-mei eller Wu Bai. Den söta poptjejen eller den tuffa rockstjärnan. Jag sa åt dem att om det var någon annan så vann jag pengarna!

Och jag vann 200 pix. Det var borgmästaren som ledde nedräkningen! Ett fantastiskt, men kort, fyrverkeri smällde av från världens högsta byggnad, som nu är öppen. Vi smällde champagneflaskan och Christian tände cigarren.

Sen kom Wu Bai! Vi stod kvar en timme till och lyssnade och sen traskade vi genom den smällkalla stan - 7 grader varmt - till the Living Room och prat, skratt och musik. Hemma var vi inte förrän klockan fem på morgonen, Kaitlin var mäkta trött de där sista timmarna.

Pyttipanna till brunch, av den sista biffen från gårdagskvällen - tänk att pyttipanna är så gott! Varför gör man det inte oftare?