Bröllopsresa på Langkawi kan varmt rekommenderas.

Sol, vita stränder, blått hav, bungalows och pool med bar i. Vad mer kan man önska.

En regnskogspromenad, en fisketur, en båttur med örnmatning...

Några första:
- Christians första vattenbuffel på riktigt
- Ingers första termitbett
- Christians första igelbett
- Ingers första igelbett
- vår första solsemester med sol

Häftigast var nog örnmatningen. Vi tog en båt och föraren hade med sig kycklingskinn. Sen åkte vi ut till ett väl valt ställe och slängde i kycklingen i vattnet. Snart var det ett femtiotal magnifika havsörnar där och fångade den. De var bara tio meter från båten - helt otroligt.

Resten av tiden ägnades åt att slappna av. Det är faktiskt riktigt enkelt att göra det när man sitter i halvskuggan på en solstol, med en drink i närheten och en påse (snabbt smältande) Dajm bredvid sig. Och ett nästan oändligt förråd av böcker, förstås. Prisa elektroniken och Stockholms Stadsbibliotek för e-böcker över Internet!

Det blåser som tusan. Taket läcker på två olika ställen - ovanför datorerna, naturligtvis.

Tyfonen är nästan i höjd med Taipei, vilket gör att vi "bara" behöver stå ut med pustandet och frustandet till imorgon bitti, ungefär. Vi ber små glada böner om att taket ska stanna kvar ovanför våra huvuden.

Det är en medelstark tyfon och ögat träffar inte ön. Det gör inget, för min del. Det räcker med att sitta här och höra hur det viner kring knutarna.

Det är ett utsatt litet land vi valt att bosätta oss i. Förutom utsattheten från storebror på andra sidan sundet så gillar naturen inte Taiwan speciellt mycket. Nu är det en tyfon på väg igen, den har redan börjat regna av sig och kommer att träffa ön imorgon, ganska precis där Lihui och Kunfeng bor.

Imorse gjorde den så att vi inte kunde gå ut och knata i bergen med Oscar. Vi som gjort minutiösa förberedelser med sportdryck, sportbars och kolhydratsgel. Klockan stod på fem och vi var peppade. Det regnade. Att gå två timmar rakt uppför ett berg och två timmar ner igen är tillräckligt jobbigt utan regn. Så vi sov vidare.

På onsdag är det dags för bröllopsresa till Malaysia. Då ska tyfonen vara långt härifrån och inte ställa till nåt bekymmer för flygtrafiken! Så det så!!!

Igår klockan 22:04 när vi just rest oss ur datasoffan efter att ha sett den fantastiskt varma och fina "Monsoon Wedding" och var lagom slöa; small det till. Det lät som en bilkrock, eller möjligen ett pistolskott, och hela huset skakade. Sen skakade det igen och vi sprang ut på balkongen, vilket nästan alla i hela grannskapet också gjorde.

Det stod en taxi på gatan, nästan precis mot scooterraden längs med huset. Det såg ut som om den kört in i scootrarna, men ingen verkade skadad. Sen försvann den. Enligt websidan var det en jordbävning på 4.1 rakt under Taipei. Enligt tv-nyheterna låg epicentrum "Alldeles i närheten av 101:an" Den låg ganska högt upp i jordskorpan och alltså rakt under oss - då skakar det ordentligt. Det var nästan läskigare än den som var häromdagen, på 7.0. Som tur var var den kortare.

För oss i Taipei var jordbävningen häromdagen, som var 7.0 i epicentrum, en fyra på skalan. Den som var igår, med 4.1 i epicentrum, var en trea för oss här. Men gårdagens jordbävning ger inga hysteriska rapporter i media runt om i världen, trots att påverkan på oss här var nästan lika stor. CNN struntar i att skriva om att "trottoarerna rullade som vågor" och DN har inga rapporter om "en kraft lika stor som x atombomber". När man bor i ett sånt här land lär man sig snabbt att vara väldigt kritisk till media. Inte bara de som ligger långt bort geografiskt, utan även skandalmedia på plats. Inte många av dem har rätt. Det gäller att gå direkt till källan - seismologiska institutet.

Vi knatade bort till vår favvismatmarknad till middag idag, en bra bit bort i stan. Det är en vanlig matmarknad med massvis av olika stånd, man kan få vaktelägg på pinne, grillad eller friterad ankhals med tillhörande huvud, smaskiga friterade ostron, rödstekt kött, stekta nudlar - tja, allt man kan vara hungrig på helt enkelt.

Först kom vi förbi en kille som byggt ihop fyra gröna träpallar som det stod "SCANIA" på, slängt över ett heinikenskynke, satt på en liten glasbox där han förvarade råa färdiggjorda köttgrillspett och lite grönsaker och sedan satt upp en liten grill bredvid. Han tog 35 NT för ett lammspett och 30 för ett nötspett. Vad han tog för spettet med kycklinggumparna frågade vi inte. Riktigt goda var spetten och vi förundrades över företagsamheten i den här staden. Sätt ihop nåt, köp lite råvaror och voilà så kan du tjäna ditt uppehälle.

Vi gick vidare till "vår" gubbe och beställde det vanliga. Kött, nudlar, friterade räkor och ostron och lät oss väl smaka. Näst står en liten gubbe bredvid sin lilla lastbil som han har fyllt med frukt och säljer rakt av. När ingen kommer och handlar står han och gör prydliga små lådor med skalad frukt - melon, äpple, ananas, vad som nu är i säsong.

Nu när vädret börjar bli svalare - bara runt 20 grader på kvällarna - kan man förstå att de har färska matvaror framme utan kyl. Men så ser det ut för det mesta, även när det är 30 grader varmt. Ändå blir man sällan sjuk. Hur kommer det sig? Troligen är omsättningen på råvarorna såpass stor att det aldrig hinner bli skämt. Sen är man också noga med att tillaga maten tillräckligt, fritering eller stekning, så att alla basilusker dör.

Gott är det iallafall!

Det blev en riktigt trevlig kväll igår. Träffade en tjej från resetidningen MOOK och vi diskuterade resor. Sen kom Den Galne Fransmannen och hans söta ukrainska fru och gjorde animerade beskrivningar av hur det går till att bada en fyramånaders bebis samtidigt som man har en tvååring som rycker en i rocken. Många franska slag för pannan och utrop!

Vi låg dubbelvikta av skratt. Sen undrade vi två som inte har barn om det inte finns något bra med att ha barn... En stilla undran, bara.

Jomen självklart! Och så fick vi oss en lika målande beskrivning av hur det går till att lägga tvååringen, hur han stultar omkring och ramlar i säng. Och sen, när han sover, då är han helt underbar att titta på! Så nu vet jag. Man skaffar barn för att de är söta när de sover. Bara.

Jag trodde inte den dagen skulle komma när jag satt och sa "Åh, nej, jag vill inte gå på party ikväll och äta tonvis med god mat och dricka gott vin. Kan ingen annan gå istället för mig?".

Men så är det. När man går på cocktailpartyn tre gånger i veckan är det inte lika kul varje gång. Det är bara att bita ihop och le vackert - jobb är jobb och det är inte mycket att göra åt.

Helst skulle jag vilja sitta på balkongen med Christian och äta nudlar för 30 NT från tanten nere på gatan. Och sen inte göra mycket mer ikväll. Men det kan man ju alltid göra imorgon kväll. Nu - leendet på, klackarna i taket och iväg på mexikansk cocktail!

Det är söndag eftermiddag och den här helgen har gått i lathetens tecken. Idag var vi till Eslite för att leta efter en tidning till Christian och kom hem med en bok till mig. Som vanligt. På vägen hem smet vi in på Swensen's och delade en smaskig banana split. Eftermiddagen har tillbringats framför varsin dator med varsin skål popcorn.

Jag kom på att senast jag poppade popcorn själv hemma var jag tvungen att poppa dubbelt så mycket som jag ville ha, eftersom vovvan åt upp hälften.

Boken jag köpte handlar om taiwanesisk tempelkultur, så nu ska jag lära mig hur taiwaneserna i gemen tror på sin religion. Den är också perfekt att sätta i händerna på besökare och säga "Lungshan Temple är jättevackert, du tar tunnelbanan därborta, vi ses ikväll!" eller liknande.

Idag var det en stor jordbävning, precis vid lunch. Vi hade inte hunnit gå än när det började skaka. Och fortsatte skaka. Och fortsatte, alldeles för länge för min smak. Jag öppnade faktiskt dörren för att få en dörrpost att stå under. Ordentligt skakade det också.

Sen gick det över. Då ropade de i högtalarna att hissarna stod still. "Det gör inget", sa Henriks gäst, "de behöver röra lite på sig här!" "Jaaa..." sa Henrik. "Vi ska upp till 34e våningen nu." Då såg gästen lite snopen ut och tog genast tillbaka sina förflugna ord.

Mathias och jag gick för att äta våra smaskiga guotie och satt och diskuterade jordbävningar runt jorden när telefonen ringde. I Sverige hade Eeva satt morgonkaffet i halsen när de sa på tv "En kraftig jordbävning på 7,2 på Richterskalan skakade precis Taiwans huvudstad Taipei..." så hon ringde för att höra om vi var ok.

Jag såg mig omkring. Det satt ett tiotal människor i lokalen och mumsade guotie. Folk gick i sakta mak på gatan utanför. 101an stod nog kvar, annars hade vi hört det. Vårt hus stod kvar. Så det var ingen fara.

När vi kom tillbaka till kontoret kollade jag jordbävningssidan och det var verkligen en stark jordbävning. CNN hade snart också nyheten på sin sida.

Van och Oscar hade inte ens märkt nåt.

En för stunden tråkigare nyhet än denna var dock att alla de trevliga flickorna och pojkarna i caféet på bottenvåningen har fått sparken på grått papper. Att de hämnas genom att dela ut gratis dricka till alla sina favoritgäster (typ alla i huset) gör saken lite bättre, men inte mycket.

Vi har fått ett nytt uttryck här: "Gå och snyt dig, du har Singapore i näsan!".

Förra veckan fick nämligen vår utrikesminister frispel och kallade Singapore för ett litet löjligt land, "ungefär lika stort som en snorkråka". Det gjorde väl inte underverk för relationerna mellan de två små länderna. Singapore kastade i och för sig, enligt Taiwan, första stenen genom att säga att de skulle stödja Kina om Taiwan på egen hand såg till att förändra status quo i Taiwansundet.

Elenore, andresekreteraren på Singapores kontor såg rätt trött ut på partyt i lördags och var den förste att gå hem "Jag måste in på kontoret imorgon och skicka hem presidentens nationaldagstal." och så försvann hon.

På årets största cocktailparty i söndags, Dubbeltio-partyt (nationaldagen) ville utrikesministern tydligen gottgöra sin något förflugna kommentar och inför medierna haffade han Singapores representant och gav honom en riktig björnkram. Utrikesministern är 180 cm lång och Singapores rep är 160. Han försvann in i utrikesministerns famn, till tv-kamerornas stora glädje. Frågan är om relationerna förbättrades eller inte.

Den här veckan var den partytätaste på mycket länge.

Måndag - tyska återföreningsdagspartyt. Tung och god tysk mat, många vänner jag inte sett på länge; framför allt söta Kay som vi alltså nu har återfunnit. Han var kompis med Wiebke och vi har träffat honom genom Chris, men aldrig lyckats få direktkontakt. Nu har vi den!

Tisdag lyckades jag smita från kontorsmiddagen, jag hade redan annat inplanerat. Britt-Marie och Anita från Stockholm var här med anledning av JBC.

Onsdag - planeringsmiddag inför JBC med hela delegationen. Mathias hämtade statssekreteraren på flygplatsen och tog då också middagen.

Torsdag - mycket god middag med delegationen efter utflykt till det väldigt vackra
Juming Museum.

Fredag - cocktailparty efter ett mycket lyckat JBC.

Lördag - Sumees fest till vårt bröllops ära. Supertrevlig fest med Ice Wine Martinis. Kan rekommenderas. Sött, sliskigt och gott. Växlade då och då om med vaniljvodka/sprite vilket också var mycket bra. Vår vaniljvodka tog snabbt slut, det blev en mycket poppis drink.

Söndag - Double Ten, Taiwans nationaldag. Utrikesministern bjuder in ca 10 000 pers till en storslagen cocktailmottagning i Chiang Kai Shek Memorial Hall. Vi var där och skakade tass med OS-guldmedaljösen. Mathias tvekade lite innan han vågade sträcka fram handen, men när hon inte vräkte ner honom på golvet var Henrik och vi andra snabba med att sträcka fram tassarna. Som Christian sa "Det var två 'förstahandslag' i ett - hon har ju varit betelnötsflicka också!"

Jag får information från olika håll till jobbet, en flitig informationsspridare är Svenska Institutet. De gör ett fantastiskt jobb med att informera om Sverige i alla världens länder, publicerar fina böcker och har all information man kan behöva.

Men ibland kan det gå fel. Jag fick ett faktablad på mitt bord häromdagen, om "Swedish Language", ett av mina favoritämnen. Idag hann jag titta närmare på det och reagerade på bildtexten nere till höger. HUR många bokstäver har svenska alfabetet? Jag var tvungen att räkna bokstäverna i rutan, eftersom de väl inte kan skriva fel?!

Jodå

Idag när jag kom till jobbet kom Mr. Kong, den koreanske turistrepresentanten springande och vinkade till mig. "Fröken Wang, fröken Wang, har ni 30 NT?" Det visade sig att han inte hade småpengar och taxichaffisen kunde inte växla. Han fick en femtikrona av mig och så var det bra med det. Bra med folk man känner som jobbar i samma byggnad.

Nyss kom en tjej från det koreanska kontoret ner med 50 NT åt mig och tackade för hjälpen.

Vi tog hem de två fotona på oss i fullstorlek häromdagen. Funderade lite på var vi skulle ställa dem, i vardagsrummet eller på balkongen. Jag tyckte det skulle vara skoj att ha dem i trappan, så vi satte dem på halvtrappeavsatsen på vägen upp till oss. Nöjda med vårt värv gick vi och satte oss vid varsin dator.

Min dator står helst på balkongen och när jag surfade i godan ro hör jag "Jösses, vad rädd jag blev!" nedifrån trapphuset. När jag tittade ut kom grannen nedanför kånkandes på pappers-Christian och sa "När jag kommer ut från min dörr står han där och tittar på mig, kan ni ställa honom någon annanstans är ni snälla?" Så nu får Christian stå utanför vår egen dörr och skrämma slag på oss istället för grannarna.

Imorgon är det bröllop igen. Inte vårt, tack och lov, utan Fredriks och Brendas taiwanesiska bröllop. Jag ska nog ha samma klänning som jag hade på deras svenska.