Det kom ett mail från Michael, angående presenten vi fick av honom i lördags:

---
Re: Honeymoon

This package that I am providing is not like a normal Taiwan tour package where you follow a group. You will be very much on your own, to plan your own activity. The trip will comprise of the following :

a) Flight from Taipei to Kuala Lumpur by Malaysia Airlines.
b) Connecting local flight from Kuala Lumpur to Langkawi also by Malaysia Airlines
c) 4 nights accommodation at Pelangi Beach Resort, with daily breakfast.

What is missing now are the other meals? To give you and Christian more flexibility, I am allowing both of you to have any type of meals you like (whether in the resort or outside). Just pick up the tab and we will re-imburse you when you return to Taiwan. Make sure you collect a receipt for any meals you take.

The same applies to any activity or transportation that you may use during your stay in Langkawi.

I guess everything should be taken care of now. Take it easy and have fun.
---

Ja, jag tror nog att allt är ok med detta. Denna bröllopspresent är ju helt fantastisk! Vi kommer att roa oss kungligt!

Igår hade vi vår taiwanesiska bröllopsfest. Vi hade skickat ut e-inbjudningar och vanliga inbjudningar. Ingen hade någonsin hört talas om e-inbjudningar så vi tog det säkra före det osäkra och gjorde vanliga också. De var mycket vackra och mycket traditionella.

På fredagseftermiddagen vid tre-tiden kom ett mail från en kompis "Hi Inger, thanks for the invitation, I'll be there at five!" och jag började fundera... Anette hade också svamlat om klockan fem, liksom Roger. Men det var ju klockan sex vi hade sagt...? Ja, i den tryckta inbjudan stod det klockan sex. I den mailade stod det klockan fem. Lätt panik inställde sig och skärmsläckarens meddelande kändes bara hånfullt. "Perfect Planning Prevents Pathetic Performance" kändes inte som det man ville ha skrivet på näsan just då.

Det löste sig. Ett nytt mail gick ut till alla och vi såg till att vara där vid fem. Jag nymejkad av Jun som inte riktigt var med på att jag inte ville ha lockat och uppsatt hår. Han gjorde som jag sa, ändå, och det blev fint.

När jag kom till Living Room möttes jag av två fotografier av mig och Christian. I helfigur, naturlig storlek. Dessa och en ballongbåge stod framför dörren till nattklubben och Irene hade polaroidkameran i högsta hugg! Hon hade också införskaffat ett album och tvingade alla att fotograferas med dessa foton, och skriva en hälsning i albumet. Mycket lyckat!

Vid halvsextiden kom Göran och Kristina, i smoking. De skulle vidare sen, till Den Stora Balen som var samma kväll. Henrik och Louise kom också i smoking men Maria och Lars valde att avstå. Det var nämligen valfri klädsel på balen, antingen smoking eller 70-talsklädsel och Maria vågade inte visa sig hos oss...

Snart drösade folk in, det var kö både vid rödakuvert-bordet och vid fotograferingen. Maten började gå åt och bartendern hade fullt upp. Vi hade en enkel buffé och fri bar. Vid åttatiden gick vi runt och skålade med alla och Mayan och Chengmei stämde upp "Jungfru, jungfru skär" tillsammans med hela gruppen. Tyvärr var det bara Mayao som kom ihåg texten.

En stund senare kom de allihop, ca 15 pers, alla urinnevånare, och satte oss på två stolar på scenen. Det var lite dividerande om vem som skulle vara mamma och pappa vid det traditionella familjekortet, jag fick hövdingen som pappa och Christian Chengmei som mamma. De sjöng och dansade och gav oss risvin vi skulle dricka med armarna i kors. En betelnöt var fick vi också, som symbol för att snart föda många söner. Det var mycket uppskattat och hela festen stannade av för att se dem. Deras röster lyfter taket, utan mikrofoner. Jag var så lycklig när jag satt där, mitt i sången, mitt bland vänner! Fantastiskt!

Det var flera som träffade bekanta bland våra vänner. Johanna sa plötsligt "Men! Jag tror det där är min gyminstruktör!" och så var det. Hon kom med David, en affärsbekant till Christian. Meiman skällde på mig: "Jag visste inte att du kände Suqin! Hon och jag träffades i Heidelberg när vi läste där och var goda vänner. Sen har vi inte träffats sen vi kom hem, för tio år sen! Varför har du inte sagt nåt!!!"

När klockan var halv tio hade de flesta gått och Living Room öppnade för vanliga gäster. Det var Johanna och Eric, Roger, Mathias, Anette och ett par till som var kvar. Vi satt och softade i ett par soffor innan jag gav upp, vid ett-tiden. Jag tog med mig alldeles för många presenter - whisky-flaskor, vinflaskor, vackra ljus och mycket annat - och satte mig i en taxi. Sen skulle jag bara släpa allt upp för sex trappor också. Nu är armen blå av vackra randiga blåmärken.

Anette hade kommit från Hongkong för festen och sov hos oss, så jag visste att Christian var i goda händer. Jodå, klockan fyra ramlade de in, mycket glada. Vi satt och pratade till klockan fem innan vi ramlade isäng igen.

Tog en sväng förbi shifu för att få fotmassage idag. Tänkte det kunde vara bra inför bröllopsfesten imorgon. I fotmassagen ingår axelmassage också och det var mycket plågsamt. Jag bad honom se upp så han inte gjorde mig blå på ryggen eftersom min klänning är urringad bak.

Åh, ska du vara tärna? frågade han. När han fått klart för sig att det var jag som var bruden var han tyst en stund, sedan kom hans råd: "När du gör din månad, se till att du får i dig allt du behöver. Det är viktigt att fylla på förråden och man ska inte slarva med det!"

Jag funderade lite. "Göra månad" eller "do the month" eller "zuo yuezi" innebär att kvinnan som just fått barn inte får gå utanför dörren på en månad. Hon får inte tvätta håret, hon får bara dricka stärkande kycklingsoppa och absolut inte dricka kalla saker för det är väldigt farligt. Men jag hade ju bara sagt att jag ska gifta mig...

Med andra ord tycker kineserna att det är dags nu. Egentligen tycker de att jag är alldeles för gammal och borde kommit till skott för länge sen. Och de säger det också. Högt och tydligt.

Det regnar. Vi går mot vinter. Höstdagjämningen var igår. Så här skriver Taipei Times idag:

"Meanwhile, the weather bureau warned that the first cold front from the north this year has reached Taiwan, bringing down the mercury and showers. The chance of rain today in the northern and northeastern parts of the country is 70 % while it is 50 % in central Taiwan. Temperatures in the north are expected to drop to about 28 C."

Ja, huvvaligen vad kallt!

Skämt åsido, snart blir det kallt. Tio grader varmt inomhus, med 90 % luftfuktighet, är inget man skrattar åt när man ligger i långkallingar med duntäcke. Men än är det inte så farligt!

Tjo! Idag regnade det igen men då hyresvärdarna var uppe och sprang på taket i söndags och hittade ett hål - som de lagade - så regnade det inte in! Alltså kunde vi koppla ur vår fantastiska konstruktion och sätta tillbaka takplattan och stänga fönstret. Underbart.

När jag kom hem stod två förvirrade kineser på balkongen och försökte kommunicera med Christian. Han stod med stekspaden i handen och var lagom stressad - kotletterna höll på att bränna vid. Vi fick en ny port idag - mycket praktiskt eftersom den förra inte gick att öppna - och Christian hämtade nycklarna hos fru Wang på tredje våningen. Hon hade dock gett honom fel nyckel till den nya postlådan vi fick på köpet och det försökte de stackars studenterna förklara.

När jag kom blev de mycket lättade. Vi småpratade en stund och så frågade de vad vi gjorde här på Taiwan. "Jag jobbar för UD" svarade jag. Och då backade de en meter var. Jag skojar inte. De sa också "Ååååååh!" och stirrade på mig. Sen gick de snart: "Ni måste vara väldigt trött och vill säkert vila."

Kräftskivan blev mycket lyckad. Vi hade oanade mängder sprit, tonvis med olikfärgat papper och 30 kg kräftor. Och nästan 50 pers. När kvällen fortfarande var ung såg jag till min förfäran att spriten nästan var slut. Tio flaskor Absolut hade försvunnit som om uthällda i slasken, på ingen tid alls. Christians hemblandade kräftsnaps - kummin, anis och fänkål - var superpoppis och de tre flaskorna försvann först. Jag sprang till Cora, grävde fram pengar ur väskan och sa "Cora, gå till närmsta 7-Eleven och köp tre nya flaskor!" Det gjorde hon. Vi gjorde bara av med en av dem, men det var skönt att veta att det fanns mer om någon skulle bli törstig.

Vår största farhåga var att kräftorna skulle ta slut. Det gjorde de inte. Det blev två kvar och när jag gick in i köket sa Cora "I told Massa not to throw them away, I want to eat!" så det gjorde hon. De var goda, sa hon.

Ludvig vann hattävlingen med en otrolig kreation som skulle föreställa (och var ganska lik) ett cocktailglas. Kreativiteten flödade i hatthörnan, alla hade hattar i olika design och färg. Jag var mycket nöjd över att alla faktiskt tyckte det var skoj att knåpa hatt och att det blev så många olika kreationer. Den enda som hängde kvar vid förra årets design var Göran, som tog sitt papper, gjorde hål i vardera långsidan och knöt ett snöre under hakan. När jag protesterade gjorde han en liten extraknut under hakan och påstod att det nu var ny design jämfört med förra året.

Vi var hemma vid ett. Mathias försökte få med oss ut på vidare dåligheter tillsammans med Van och studenterna, men vi skulle ju ut på representation idag, så det var bara att gå hem och nanna.

Idag hade nämligen Rogers företag SHL invigningsceremoni vid sin nya fabrik i Taoyuan. De slog på stora trumman och hade en jättefest med massor av inbjudna människor, och när alla högdjur gått hem skulle Roger och de andra killarna i företaget dansa i shorts för alla flickorna. Alla var mycket spända av förväntan. Vi tackade dock nej till fortsatt festande och tog bussen hem till Taipei där vi roade oss med att äta libanesisk mat på Hyatts buffé. Smaskigt!

Ikväll är det dags. Kräftskivan ska gå av stapeln. Vi har beställt kräftor av Sven i USA, fått dem och fått ut dem ur tullen. Dessutom har vi hittat en jättefrys (tre gånger så stor som farfars) här i huset att ställa dem i under tiden fram till festen så de inte tinar.

Igårkväll satt vi på kontoret till klockan halv åtta och skrev ut och vek ihop sånghäftena. De blev jättefina på framsidan tack vare kusin Tamelander som hörde min vädjan, raskt hängde upp sin kräftlykta på garderoben, fotograferade den och skickade bilden.

Sedan sprang vi på stan och letade pappersdukar. Kineser använder inte pappersdukar. Jag tror att det beror på att man helt enkelt inte anordnar partyn hemma och Raylene bekräftar detta. Christian blev mycket upprörd över att man inte ens har barnkalas hemma - man firar dem på McDonalds eller liknande!

Därför var det alltså väldigt svårt att hitta pappersdukar. På Jasons, affären med flest utländska varor i hela Taipei, hittade vi rosarutiga, tunna saker som var fruktansvärt fula. Dessutom skulle de inte riktigt passa tillsammans med de röda kräftorna och de orangea servetterna. På en japansk butik hittade vi en rulle brunt papper, tio meter långt. Inte mycket vackrare än de rosa dukarna. Mathias var samtidigt på IKEA så mobiltelefonerna gick varma. De sålde relativt billiga lakan på IKEA men inte speciellt snygga färger. Vi gav upp och tänkte att Cora får leta på Wellcome, där det enligt Louise ska finnas pappersdukar.

I taxin på vägen hem, när vi diskuterade barnkalas, fick jag en snilleblixt och vi gick till en affär som säljer papper och pennor och andra tillbehör. De hade inte heller pappersdukar men... De hade mahjongpapper! Detta är tydligen ett begrepp här; då borden inte är glatta nog att spela mahjong på lägger man på ett papper och så glider mahjongbrickorna bra. Dessa är 90*100 cm och kostar 10 NT styck. 2,50 kr med andra ord. Jag köpte genast 20 stycken. Dessutom hade de massor av fina olikfärgade och relativt styva pappersark för bara 2 NT styck - perfekt till vår hattmakartävling! Två paket kladdkritor åkte med av bara farten. Jag var mycket nöjd med mig själv när jag kom hem.

Nu gäller det bara att handla öl och ost - brödet kommer av sig självt klockan fyra, liksom äppelkakan. Vinet och pajerna är klara, en utan lök åt Christian (Cora var mycket noga med detta) och en vegetarisk. Kräftsnapsen är satt och ska bara silas och spädas.

Jag är helt säker på att det kommer bli lyckat. Har ni någonsin varit på en misslyckad kräftskiva?

I tidningarna idag står att man måste ha fler namn på nivåer av regn.

"They also agreed that the weather bureau should add two levels to its rainfall-alert system. There are only two categories at present: "heavy" and "torrential." "Heavy" rainfall refers to the accumulation of between 50 mm and 130 mm of rainfall in 24 hours, while "torrential" refers to more than 130 mm in 24 hours."

Det har varit varningar för "torrential rain" sedan tyfonen försvann i söndags, idag likaså. Vår fina vattenavledningskonstruktion fick mycket beröm av hyresvärden. Vi måste dock ha kvar den minst till nästa helg då betelnöts-shifu inte har tid förrän då. Förhoppningsvis behöver de inte bryta upp hela taket.

Det mest använda, eller oftast förekommande tecknet i det kinesiska språket är ett ord som bland annat används som genitivpartikel, min blir "jag-de".
Intressant är dock att det näst mest använda tecknet i språket är "bu" – "nej".
Jämför med japanskan som sägs sakna just ordet för nej. På tredje plats kommer ”ett” och på fjärde plats ”jag”. Intressant att notera i en kultur som ses som mycket familjecentrerad, där individen främst ses som en del av en viktigare enhet, familjen. ”Familj” kommer först på 30 plats. Kanske är det ett användande av ”inte jag” som gör att ”jag” kommer högt? ”Stor” ligger på nionde plats i listan och ”liten” först på tjugonde. Kan det bero på kinesernas förkärlek för överdrifter?
Av de tretusen ord – eller snarare tecken – som anses vara de mest frekvent använda i Taiwan idag (rättare sagt 1997 då lexikonet gavs ut) kommer "tang" - "dike, damm" på sista plats. Detta trots förkärleken för små dammar i varje trädgård, inte minst i kejsarens palats.
Kejsaren själv, "huang", ligger på en neslig 908e plats. Att han ens kommer så högt, skyhögt över en bjällra på 1812e eller att ligga ner på 1923, beror nog mest på att många restauranger och affärer vill skryta med ett vackert namn.
Att recitera poem är en konstart som idag tydligen kommit i skymundan. "Yong" att recitera, ligger på näst sista plats.
Författarna hävdar att med dessa 3000 ord är det möjligt att förstå 99% av en dagstidning. Kinesiskan innehåller dock över 60 000 tecken och där döljer sig många pärlor. Eller vad sägs om följande tecken, bestående av 26 streck (i den traditionella versionen, något färre här, i förenklad version), som betyder en mycket snabb häst, "ji"? Kanske används det flitigt på hästkapplöpningar och har fått en renässans?
En tripod, en kokkärl på tre ben, används sällan idag, men var en gång ett mycket viktigt hushållsredskap. Det syns i språket då en ding ligger på 2374e plats, troligen mest för att det ingår i sammansättningar som ”stor styrka”, ”maktbalans” och ”ett högtidligt löfte”.
Dock finns tecknen "zi" och "mi" som betyder ”en tripod med en liten öppning högst upp” respektive ”ett tripodlock”. Dessa två är inte med på listan.
Det är fascinerande att se hur språket utvecklar sig, vilka ord som faller i glömska och vilka som får en renässans i en något annorlunda kontext. Bland ungdomar idag är nog ”nätväg” eller ”nätverk” – Internet – ett ord som används flitigt, men i listan ligger det på 1259e plats.

Det regnar. Det har regnat sen i torsdags. Det regnar ungefär som när det var tyfon, men den här gången tycker vårt tak att det gjort sitt.

I onsdags kväll upptäckte vi att en av takplattorna i sovrummet var fuktig. Det hade regnat in. Det var sent så vi ringde inte våra söta hyresvärdar.

På torsdagen jobbade Christian hemma och på eftermiddagen kom en störtskur. Då regnade det in ordentligt. Han satte på webkameran och visade hur det fullkomligt rann in vatten. Då ringde jag hyresvärdarna.

På kvällen hade jag "language exchange" med Yu-Chun och så ringde telefonen. Det var hyresvärden, fru Gao som nästan desperat sa: "Inger, var är du någonstans??? Jag har ringt hem till er men det är bara din man som svarar." Hennes engelska är inte den bästa. Jag ringde Christian och sa att de var på väg så han åtminstone kunde visa dem IKEA-byttan som stadigt fylldes med vatten.

Det vräkte ju fortfarande ner så det var inte mycket de kunde göra. De ringde shifu som skulle komma på lördag morgon. Natten mellan fredag och lördag väcktes vi av ytterligare skyfall. Vi gick upp och tömde byttan. En halvtimme senare sa Christian "Jag undrar hur fort den där byttan fylls i det här vädret..." och den var full igen. Den rymmer tre liter vatten.

Det gick inte riktigt att sova i dessa förhållanden - det läckte inte in i huset men vattnet rann, när byttan blev full, mellan innervägg och yttervägg. Mögelgrogrund, med andra ord.

Vi slog våra kloka huvuden ihop och snart hade vi konstruerat en avrinningsmekanism.

IKEA-byttan fick ett hål i ena hörnet, en bit av en trädgårdsslang som min hjärna av någon anledning registrerat liggande på grannens tak sattes i hålet och vattnet leddes ut genom det intilliggande fönstret. Så kunde vi sova. Vi var rätt nöjda med vår konstruktion och tur var det.

Igår kom det nämligen en tropisk storm till. Den överraskade alla genom att bildas på bara 8 timmar och nu regnar det som tusan igen. När det regnar kan ju inte shifu gå upp på taket och limma ihop det. Så vår konstruktion får vara kvar tills det slutat regna, dvs till på tisdag-onsdag.

Vi spenderade lördagen på IKEA, en bra medicin mot regn. Jisses vad trött man blir av att gå runt, de borde göra nåt åt det! Anamma de där grönsaksfuktarna och spruta in nåt uppåttjack så man klarar av att vara där utan att kollapsa. Vi fick med oss några få saker hem men får en storladdning imorgon. Badrumsskåp, extrasoffa, soffbord och lite annat. Det börjar bli ett riktigt hem det här, som Christian säger. Gästrummet blir supermysigt!

Nu är det dags för mig att förnya mig. I två år har jag bott i Taiwan, två helt underbara år. Dagboken har hängt med hela tiden men nu är det dags att göra nytt! Jag har flyttat två gånger, jag har bytt position på företaget och alltså titel på visitkortet, men dagboken har fått hänga med. Icke så längre.

För att slå två flugor i en smäll ska vi idag träffa Travis, webnisse som ska fixa till vår bröllopshemsida. Snart, snart är den klar. Det är många bilder som ska fixas och donas med!

Det räcker ju inte med två bröllop, nu ordnar vi inför vår tredje bröllopsfest. Den 25 september blir det fest på Living Room, vi håller som bäst på att trycka inbjudningskorten. Igår ringde det på min telefon "Hej, jag heter Vicky och hjälper Irene med er bröllopsfest. Jag tänkte fråga vad farbror... pappa Wang [min far] heter i förnamn?".

Det är som ni kanske kommer ihåg mycket viktigt att titulera andras föräldrar rätt. Hon var alltså lite rädd för att hon kanske förolämpade min far genom att säga "farbror" - hon använde ordet som används för såna som är i farfars ålder - och rättade sig genast genom att använda det mer neutrala "pappa".

Det var nog första gången Figge blivit omtalad som "Pappa Wang"...